JA!

ÄNTLIGEN en ny cykel!
En tantacykel!
Och den är vit!
Med goesadel, böjt styre och korg där fram!

Innan har jag haft en Crescent Biork, som ändå var en fin cykel och jag har tyckt ända sen jag fick den att den är skitsnygg. Men det är ju fett jobbigt att sitta så framåtlutad. Sen när styret är så rakt så kan jag inte stödja mig på handflatorna utan att det gör ont så jag får liksom hålla precis där fingrarna börjar. Ibland kör jag även med rocknroll-tecknet (lill- och pekfingret framför styret, tummarna bakom och ring- och långfingret böjda uppepå. Ser sick ut) på båda händerna bara för att det gör mindre ont. Dessutom måste jag trampa heeela tiden för att komma någonvart med den, vilket gör mig till en sweat. Nu är det slut med allt detta! Jag har istället köpit en Monark (vilket tydligen ska vara att byta ner sig men det skiter jag i) som har allt jag vill ha! På kampanj dessutom. Men jag får passa mig nu så att ingen jävel kommer och tar den. Får ha fem olika lås eller nåt. Som om jag inte redan nu är långsam på att låsa ett lås. Haha :)

Han på Rydhs(?) måste ha skrattat åt mig och pappa när vi gick. Min papo är nämligen en sån där jobbig kund, en sån som måste "hem och fundera"/"hem och mäta"/"ska du inte fråga mamma först?". Ja, ni som har hållt på med försäljning i nån form vet precis. Min papi är ett praktexempel. Själv ville jag köpa och få det gjort. Jag ville att cykeln skulle stå där och vänta på mig när jag kommer hem ifrån resan, redo att göra sommarVäxjö. Så vi stod och tjabbade fram och tillbaka i affären eftersom jag ville slå till men han tyckte att jag borde tänka över det. Men till slut vann jag, som man kanske kunde gissa. Wiho!

Fasen vad gött det känns!

Puss pappa, jag älskar dig ändå.

/E.