Nu ska jag bara skriva lite saker

En av de finaste låtarna (fastän det nog är mer av en visa) jag vet är 'Av längtan till dig'. När jag lyssnar på den lipar jag och vill gifta mig. Tänk alla famnar jag lämnat av längtan till dig, för jag trodde att du fanns och väntade mig. Ja, alla dagar jag vandrat så sorgsen och trött, för att möta den vackraste människa jag nånsin mött. Och så lite helt underbart fiol-/pianospel. Jag blir så rörd så det är inte klokt. Jag som inte ens ska gifta mig - dawh!

Häromdan fick min käresta en abborre på 1,3 kg, och för er fans som är landkrabbor: det är stort.
Väl hemma i köket tog vi ca 20 bilder på Jonathan posandes med fisken i olika vinklar. "Den måste se större ut! Ta lite nedifrån, zooma inte så mycket, ta fort!". Fast sen kom vi fram till att den ser störst ut när den är med på samma kort som jag. Synd för min käresta, det blir för stora kontraster med hans fethet mot abborrens relativa litenhet.


Jag har inte lyssnat så mycket på Peter LeMarc, men han har en låt som jag gillar. Och inte bara för den heter Evelina, utan för att den är helt underbart mysig. Särskilt i den här liveversionen. Man bara känner hur intim stämning det är i rummet där musiken spelas. Helt. Fantastiskt.

Just nu är jag inne i en period då jag lyssnar på en egendomlig blandning musik: R'n'b och svensk musik. Typ Ne-Yo varvat med Lisa Ekdahl. Sen tror jag att jag är i något slags förskede till en period av klassisk musik. Har ni testat någon gång att spela det här stycket på högsta volym i ett stort sängvaruhus efter stängning? Antagligen inte. Det är sjukt vackert, mäktigt, berusande, spännande, allt.



Nu ska jag gå till sängs.
Fred ut

Busan och andra olyckligheter

På min morfars kylskåp sitter en lapp där det står skrivet:
"Jag var dyster för att jag inte hade några skor, tills jag mötte en man som saknade fötter."

Ibland stöter man på människor som lever ett helt annat liv än vad man själv gör.
En sådan människa stötte jag på igår. Och jag blev så ledsen av att höra om hur han hade det och jag började jämföra hans liv med mitt eget liv som är så problemfritt och jag grät en skvätt efter att han hade gått och så tänkte jag på alla andra olyckliga människor som finns och jag skämdes över allt jag brukar klaga på och grät en skvätt till. Jag tänkte på mina föräldrar som inte är skilda, jag tänkte på mitt jobb som är ett bra jobb, jag tänkte på mina betyg som inte är dåliga och på min pojkvän som inte är ful. Jag tänker i vanliga fall inte på sådant.

Men igår fick jag en tankeställare.



(Fast det var lite roligt att han hette Busan.)

Lista över dåligheter

Utan inbördes ordning.


> beroendeframkallande onyttigheter; i synnerhet hästensgodisarna på jobbet som alltid råkar stå inom räckhåll när jag blir hungrig. (det allra sämsta är att det egentligen bara finns en smak som är god, vilket brukar leda till att jag praktiskt taget hetsäter tills jag hittar just den)

> att jag gillar töntig musik.

> högt gräs; innebär både att det kittlas på benen och att man får fästingar.

> mat som har möglat

> folk som plingar när de ska förbi med cykeln. vet inte varför men jag blir alltid lika irriterad (samtidigt som jag å andra sidan tycker att det är lika illa när man harklar sig alt. smyger sig förbi och skrämmer livet ur en. det senare är vad jag själv brukar göra. dock har jag en tendens att välja att köra förbi precis när personen som är i vägen gör något oväntat, som att gå åt "fel" håll).

> när folk använder ordspråk i fel sammanhang.

> blondinbella, kenza, stina-lee och alla andra Stockholmsinnerstadpappabetalartjejer. jag är inte aaaalls bara avundsjuk.

> kunder som kommer in och tycker våra billigaste saker är för dyra. jag är allvarligt bra-kvalitets-skadad. till denna kategori hör också de kunder som kommer in för att bara kika - deras 55 år gamla sängar som de haft sen de gifte sig må du tro, ja de duger ju så bra så.

> filmer med för seriös handling. jag föredrar ytliga och förutsägbara high school-filmer, som helst inte ska ha någon handling alls. det beror troligen på att min hjärna redan är överbelastad.

> spindlar inomhus. att de betyder att man har ett rent hus säger jag Bullshit till. det är bara otäckt.

> att spara pengar.

> att ha asocial-/tråkstunder när man verkligen inte bör ha dem.

> att jag läser Twilight(!) och tycker att den är jättebra. (PS boken jag läste innan den var Alkemisten av Paulo Coelho och Twilight är i alla fall på engelska och då är det väl lite mer okej, eller eller eller? DS)

> den här bloggen. jag som verkligen ville vara så mystisk.


.
Peace. Out.
.

Kära dagbok

Det går bra för butiken nu.
Vi säljer.
Jag säljer.

För bara ett par veckor sedan sålde jag i stort sett ingenting. Vi hade galet få kunder, och när det efter ett par timmar utan en enda inpasserande var slut på saker att företa sig, då slösurfade jag. Eller provade sängar. "I studiesyfte". Min förra chef föreslog, när jag berättade om mitt vadskajaghittapådilemma, att jag skulle köpa en bok. Och inte vilken bok som helst, utan "The 7 Habits of Highly Effective People". Underordnad som jag är lydde jag och surfade genast in på Bokus.






Så här ser boken ut. Det ska Verkligen bli Jättekul att läsa den.

He He Not

Hursomhelst.
Nu har jag sålt fem sängar på fyra dagar. Kan det vara så att folk har sett skyltarna vi satt upp? Kan det vara så att folk har sett reklamen på Tv? Det har inte jag. Mina kolleger säger att den är kass. Jag vill därför inte se den.


Jag vill heller inte skriva mer idag.
Så: Hej då. Peace. Out. Ha det bra.

/Evelina

Fakta

Borat är bättre Brüno.

På cykelvägen mellan Hennings och Komvux har det i dessa regniga dagar legat fullt med små humlor. Kollektivt självmord much?

Idag sålde jag sängar för 50.500. Respekt.


Peace

Ett andra blogginlägg och jag är imponerad av mig själv.

Tja.

Läget? Jo tack.
Funderar på vad fan jag ska skriva om, efter att ha insett att det jag nyss försökte skriva blev alldeles för djupt för sinnesstämningen jag faktiskt är i.

Man ska inte försöka skriva om djupa ämnen samtidigt som man är helt inne i Tvins på Tv, och mer fascinerad än vad som är lämpligt över en "H2O Mop Ultra". Jag tänker att Fy fan vad det låter bra och att man kanske skulle köpa ändå - men nä. Nånstans i allt det fantastiska och Oh My God I Can't Believe It & Öppet Köp Pengarna Tillbaka Om Du Inte Är Nöjd måste det ju finnas en hake. Så jag bestämmer mig för att jag är patetisk som hänförs så av denna maskin, men fortsätter sedan i alla fall att tänka att det vore alla tiders att ha en.
Fattas bara att jag börjar följa Ordjakten och Sunset Beach. (Går den serien fortfarande?). Jag känner mig nästan arbetslös.

Inte för att jag på långa vägar är det - Goddag endast 5 dagars semester trots att jag är heltidsanställd :). Fast då ska jag visserligen till Emmaboda och det blir najzZz. Och älskade underbara bästa Karro har insett att hon också ska följa med, vilket kommer göra det ännu mer najzZz. Jag är glad!


Nu ska jag lyssna på dålig R'n'B och skämmas för att jag bara älskar det och alla meningslösa låttexter om kärlek och snygghet och sex, framförda med wailande och snygga sångare. Gahd, jag älskar R'n'B.

Den här är riktigt bra.
Lyssna och njut av att inte behöva lyssna på texten.


Fred ut, vänner

Ett försök

Japp, nu drar jag igång. - Herre. Gud.
Min tanke är att skrivandet ska bli regelbundet. Frågan är hur regelbundet det kommer bli och hur många "nu-ska-jag-ta-tag-i-mig-själv-och-börja-blogga-igen"-inlägg det kommer bli. Men - ett försök.

Har tänkt länge att jag ska börja blogga och har tänkt ut så mycket jag vill skriva om, men nä. När jag väl sitter här (har gjort så mycket som 5 försök redan, alla utan något som helst resultat) kommer jag inte på någonting som är varken kul, intressant eller tänkvärt. Fast känner jag mig själv, vilket jag nog anser mig göra vid det här laget, kommer jag säkert igång snart. Jag menar, de flesta bloggar man läser (självklart finns undantag) är ju helt irrelevanta och tråkiga, så varför ska jag känna press att vara så unik? Och p.g.a. det inte våga skriva sanningen om mitt vanliga Svenssonliv? Äsch. Vafan. Det är ju faktiskt bara en blogg.




Vad smart förresten att börja skriva det första och egentligen viktigaste inlägget de tio minuter som egentligen var avsedda att cyklas till jobbet på. Tyyyyypiskt mig.

Men jag hinner i alla fall lägga upp en länk.
Lycka till med att inte bli aningens kär. (no offence Jonathan)

http://www.youtube.com/watch?v=-4Ep0VOQF-o




Fred ut, vänner.