Jag kan inbilla mig hur mycket jag vill att jag inte är Schlagertypen, men innerst inne i mig bor det ändå ett litet Carola-fan. Och jag tycker nog, när jag tänker efter riktigt noga, att Lena Philipsson är fett bra. Eller ja, mest för att jag gillar att hon är både snygg, smart och smålänning (puss på smålänningar som inte har ändrat på sin dialekt).
Melodifestivalen delar upp Sverige i 4 läger;
- de som kollar på och älskar den, röstar på sina favvisar och kan en massa låtar utantill
- de som kollar på den, tycker att låtarna är okej, kanske kan ett par - tre låtar, men tittar mest för att det är det program som går på bästa sändningstid
- de som säger att de hatar den, men tittar ändå, fast nästan i smyg. Dessa människor är ungefär samma som ratar Idol (men själva egentligen är avundsjuka på alla deltagare som lever sin dröm) och skämtar om Blondinbella (fastän de aldrig har läst hennes blogg. Gud vad jag tjatar om henne då, haha)
- de som faktiskt hatar den alt. har något bättre för sig
Själv tillhör jag inte något specifikt läger, utan är mer som en liten hybrid mellan alla. Jag är en hatälskare av Melodifestivalen kan man säga. Vissa gånger kan jag vilja ha en redig familjekväll med typ tacos och godis och schlagern som kvällens höjdpunkt. Andra gånger kollar jag för att jag inte har nåt bättre för mig eller för allmänbildningens skull. Ibland försöker jag verka kultiverad och intressant och låtsas att jag bara lyssnar på Radiohead, Beatles, The Hives och kanske nåt klassiskt, och så säger jag att jag hatar allt som har med schlager att göra. Sen vissa kvällar har jag faktiskt bättre saker för mig. Som att göra nattVäxjö och skaka röv på nåt dansgolv.
Jag är nog mer åt hathållet numera. Men jag kan ändå aldrig helt förneka att det händer att jag tar mig en svängom på svennegolvet på Grace. För det gör jag nog faktiskt, fastän jag ju anser mig vara blatte.
:)
Filifjonka är för övrigt ett sjukt bra ord
Och Karate Kid en trevlig film
Nu vill jag nana
Snark på er
lördag 20 februari 2010
fredag 19 februari 2010
dålig
vi ska bowla ikväll, typ som en hejdåjonathanochevelina-aktivitet.
jag är jättedålig på bowling.
jag hatar att jag är jättedålig på bowling.
:(
jag är jättedålig på bowling.
jag hatar att jag är jättedålig på bowling.
:(
torsdag 18 februari 2010
JA!
ÄNTLIGEN en ny cykel!
En tantacykel!
Och den är vit!
Med goesadel, böjt styre och korg där fram!
Innan har jag haft en Crescent Biork, som ändå var en fin cykel och jag har tyckt ända sen jag fick den att den är skitsnygg. Men det är ju fett jobbigt att sitta så framåtlutad. Sen när styret är så rakt så kan jag inte stödja mig på handflatorna utan att det gör ont så jag får liksom hålla precis där fingrarna börjar. Ibland kör jag även med rocknroll-tecknet (lill- och pekfingret framför styret, tummarna bakom och ring- och långfingret böjda uppepå. Ser sick ut) på båda händerna bara för att det gör mindre ont. Dessutom måste jag trampa heeela tiden för att komma någonvart med den, vilket gör mig till en sweat. Nu är det slut med allt detta! Jag har istället köpit en Monark (vilket tydligen ska vara att byta ner sig men det skiter jag i) som har allt jag vill ha! På kampanj dessutom. Men jag får passa mig nu så att ingen jävel kommer och tar den. Får ha fem olika lås eller nåt. Som om jag inte redan nu är långsam på att låsa ett lås. Haha :)
Han på Rydhs(?) måste ha skrattat åt mig och pappa när vi gick. Min papo är nämligen en sån där jobbig kund, en sån som måste "hem och fundera"/"hem och mäta"/"ska du inte fråga mamma först?". Ja, ni som har hållt på med försäljning i nån form vet precis. Min papi är ett praktexempel. Själv ville jag köpa och få det gjort. Jag ville att cykeln skulle stå där och vänta på mig när jag kommer hem ifrån resan, redo att göra sommarVäxjö. Så vi stod och tjabbade fram och tillbaka i affären eftersom jag ville slå till men han tyckte att jag borde tänka över det. Men till slut vann jag, som man kanske kunde gissa. Wiho!
Fasen vad gött det känns!
Puss pappa, jag älskar dig ändå.
/E.
detta är som skrivet inget försök till modeblogg, men jag måste bara visa den här:
.
Ett av helgens inköp
Jag kommer aldrig vilja ha någon annan halsduk
Eller, av rena pengasamvetsskäl kommer jag inte använda någon annan än denna för resten av mitt liv
PS om fem dagar åker jag till solen och äventyret DS
Jag kommer aldrig vilja ha någon annan halsduk
Eller, av rena pengasamvetsskäl kommer jag inte använda någon annan än denna för resten av mitt liv
PS om fem dagar åker jag till solen och äventyret DS
snart är jag lika stor som blondinbella, 2
!
Damn vad den orangea andelen har vuxit.
PUSS!
| Returning Visits | |||
 | 53 | First Time Visits |  |
| 20 | 1-5 Returning Visits |  |
| 16 | 5-10 Returning Visits |  |
| 137 | 10+ Returning Visits |  |
Damn vad den orangea andelen har vuxit.
PUSS!
onsdag 17 februari 2010
Shop-a-holic på riktigt (varning för mycket text)
Nu har det gått lite för långt.
Visst har jag råd o.s.v., det har alla, det handlar om prioriteringar.
Men onödigheter alltså. Vad är grejen?
Så fort det är en summa som man måste lägga ut, då känns det jobbigt. Att lägga flera tusen kronor på mat och hyra känns oftast rätt trist. En parkeringsbot på 400 kr innebär en totalkatastrof fastän man utan att blinka lägger de pengarna på nån random tröja. Eller, p-bot var väl inget bra exempel kanske, det är ju faktiskt en helonödig utgift :) Men om man t ex kikar på välgörenhetsbiten istället. Hur många gånger tänkte jag inte efter innan jag skickade det där 50kr-sms:et till Röda Korsets Haiti-hjälp? Att 50 kr är ju rätt mycket och hu anamejana bejana bus. Om man tänker efter är det patetiskt hur snål man är när det kommer till saker som inte direkt har någonting med en själv att göra.
När jag bodde i Göteborg blev jag en eftermiddag stoppad av en Läkare utan gränser-representant. Hon var jätteduktig på sin sak och fick mig verkligen övertygad om att jag skulle skänka en peng varje månad. Och även om pengen inte var stor sa hon att den betydde en massa! Jag bestämde mig för att ge en hundring varje månad, men efter fyra månader så fick jag nån sjuk ding i huvet. Jag fick för mig att jag inte hade råd med detta (lusfattig student är ju vad man anses vara men jag var nästan på en välbärgad student med alla lån och bidrag) och ringde för att avsluta mitt medlemskap. Alltså. Alla har råd att avvara 100 kr i månaden till en god sak. Det finns inga undantag (om man tittar på "normalbefolkningen"). Frågan är varför jag fick för mig att jag inte skulle fortsätta skänka pengar.. Det var väl för att jag i mitt själviska stilla sinne tänkte att jag kunde använda de hundra riksdalerna till att istället äta ute en gång extra i månaden, eller nåt sånt dumt.
Det är så konstigt hur man beter sig, och än konstigare hur man beter sig när det är pengar det handlar om. Folk nuförtiden (haha) är så pengahysteriska. Man vill ha allt, får kanske allt, men man får i själva verket inget alls. Man vill ha kakan, man får äta kakan, men känner sig ändå sugen på en kaka till när man har ätit upp den.
Det här med prylar är skit. Materialism är skit. Men damn vad vi är materialister allihopa. För min del handlar det mest om kläder. Jag har otaliga gånger stått och glott in i min ett ton (av kläder) tunga garderob och tänkt att jag ju inte har någonting att ta på mig. Jag bläddrar förbi galgen med jacketten som jag köpte bara häromdan och tyckte var jättefin, ser förbi de dyra skorna jag köpte i somras, struntar fullkomligt i jeansjackan jag tyckte var så fin för ett tag sedan. Tankarna på shopping smyger, nä kastar sig(!), på och viskar, nä skriker(!), i mitt öra att jag måste ha nått nytt. Att det jag har inte duger. Och så för minst tusende gången ser man mig på stan, seriöst shoppande av saker jag inbillar mig att jag behöver. Men jag behöver inget mer. Egentligen.
Fan, jag undrar om jag är hopplös..? Jag har tänkt en del på det här att jag handlar väldigt mycket saker. Jag har som sagt och precis som alla andra råd att handla, och jag vill ju det dessutom -> jag prioriterar att handla framför att t ex framtidsspara. Man kan se det som att jag lever i nuet. Eller inte. Jag köper och mår bra för stunden, men sen vet jag att jag kommer stå där redan nästa helg och inte ens se det jag precis har köpt.
Det värsta är att jag numera även är bra kvalitetsskadad. En vuxengrej som kommit rätt tidigt kanske, eller ett resultat av mitt sätt att tänka på jobbet. Det knepiga är att mitt leverne då blir ännu dyrare. Frågan är hur länge jag kan ha det så? Frågan är också; är högkonsumtion faktiskt en bra grej för mig? Det kanske är mitt främsta nöje här i livet. Tragiskt, kanske. Men jag kan verkligen inte komma på vad jag skulle kunna uppskatta så mycket att jag skulle kunna ersätta shoppingen med det.. Äh, det kanske bara är att acceptera. Ja, det är nog det.
Jag är en shop-a-holic på riktigt.
(men jag tror ändå att jag ska försöka jobba på det)
(eventuellt)
(efter att jag köpt min Wallinmorgonrock och -pyjamas)
(eller så bara accepterar jag)
(bah, det här får jag diskutera vidare i mitt huve)
(fast inte nu. nu ska jag nana)
PÖZ
Visst har jag råd o.s.v., det har alla, det handlar om prioriteringar.
Men onödigheter alltså. Vad är grejen?
Så fort det är en summa som man måste lägga ut, då känns det jobbigt. Att lägga flera tusen kronor på mat och hyra känns oftast rätt trist. En parkeringsbot på 400 kr innebär en totalkatastrof fastän man utan att blinka lägger de pengarna på nån random tröja. Eller, p-bot var väl inget bra exempel kanske, det är ju faktiskt en helonödig utgift :) Men om man t ex kikar på välgörenhetsbiten istället. Hur många gånger tänkte jag inte efter innan jag skickade det där 50kr-sms:et till Röda Korsets Haiti-hjälp? Att 50 kr är ju rätt mycket och hu anamejana bejana bus. Om man tänker efter är det patetiskt hur snål man är när det kommer till saker som inte direkt har någonting med en själv att göra.
När jag bodde i Göteborg blev jag en eftermiddag stoppad av en Läkare utan gränser-representant. Hon var jätteduktig på sin sak och fick mig verkligen övertygad om att jag skulle skänka en peng varje månad. Och även om pengen inte var stor sa hon att den betydde en massa! Jag bestämde mig för att ge en hundring varje månad, men efter fyra månader så fick jag nån sjuk ding i huvet. Jag fick för mig att jag inte hade råd med detta (lusfattig student är ju vad man anses vara men jag var nästan på en välbärgad student med alla lån och bidrag) och ringde för att avsluta mitt medlemskap. Alltså. Alla har råd att avvara 100 kr i månaden till en god sak. Det finns inga undantag (om man tittar på "normalbefolkningen"). Frågan är varför jag fick för mig att jag inte skulle fortsätta skänka pengar.. Det var väl för att jag i mitt själviska stilla sinne tänkte att jag kunde använda de hundra riksdalerna till att istället äta ute en gång extra i månaden, eller nåt sånt dumt.
Det är så konstigt hur man beter sig, och än konstigare hur man beter sig när det är pengar det handlar om. Folk nuförtiden (haha) är så pengahysteriska. Man vill ha allt, får kanske allt, men man får i själva verket inget alls. Man vill ha kakan, man får äta kakan, men känner sig ändå sugen på en kaka till när man har ätit upp den.
Det här med prylar är skit. Materialism är skit. Men damn vad vi är materialister allihopa. För min del handlar det mest om kläder. Jag har otaliga gånger stått och glott in i min ett ton (av kläder) tunga garderob och tänkt att jag ju inte har någonting att ta på mig. Jag bläddrar förbi galgen med jacketten som jag köpte bara häromdan och tyckte var jättefin, ser förbi de dyra skorna jag köpte i somras, struntar fullkomligt i jeansjackan jag tyckte var så fin för ett tag sedan. Tankarna på shopping smyger, nä kastar sig(!), på och viskar, nä skriker(!), i mitt öra att jag måste ha nått nytt. Att det jag har inte duger. Och så för minst tusende gången ser man mig på stan, seriöst shoppande av saker jag inbillar mig att jag behöver. Men jag behöver inget mer. Egentligen.
Fan, jag undrar om jag är hopplös..? Jag har tänkt en del på det här att jag handlar väldigt mycket saker. Jag har som sagt och precis som alla andra råd att handla, och jag vill ju det dessutom -> jag prioriterar att handla framför att t ex framtidsspara. Man kan se det som att jag lever i nuet. Eller inte. Jag köper och mår bra för stunden, men sen vet jag att jag kommer stå där redan nästa helg och inte ens se det jag precis har köpt.
Det värsta är att jag numera även är bra kvalitetsskadad. En vuxengrej som kommit rätt tidigt kanske, eller ett resultat av mitt sätt att tänka på jobbet. Det knepiga är att mitt leverne då blir ännu dyrare. Frågan är hur länge jag kan ha det så? Frågan är också; är högkonsumtion faktiskt en bra grej för mig? Det kanske är mitt främsta nöje här i livet. Tragiskt, kanske. Men jag kan verkligen inte komma på vad jag skulle kunna uppskatta så mycket att jag skulle kunna ersätta shoppingen med det.. Äh, det kanske bara är att acceptera. Ja, det är nog det.
Jag är en shop-a-holic på riktigt.
(men jag tror ändå att jag ska försöka jobba på det)
(eventuellt)
(efter att jag köpt min Wallinmorgonrock och -pyjamas)
(eller så bara accepterar jag)
(bah, det här får jag diskutera vidare i mitt huve)
(fast inte nu. nu ska jag nana)
PÖZ
tisdag 16 februari 2010
alla som inte våldtar är dansbandsmän?
Jag har funderat på hur människor som begår våldsbrott tänker.
Vad som rör sig i deras huvud när de torterar en annan människa, när de slår sina barn, när de slår en flaska i någons skalle under ett fyllebråk, när de tar någons liv för att denne har stått upp emot dem.
Vad tänker en människa som våldtar någon? Tänker de överhuvudtaget nånting?
Det läskigaste inom brottsvärlden tycker jag är gruppöverfall. Hur har de ens hittat varandra, det är väl inte precis en sak man pratar öppet om med sina kompisar?
Jag skulle vilja våldta någon stackars full tjej ikväll, slå henne, kalla henne fula saker, kanske döda henne efteråt. Det skulle jag må bra av. Killar, ska ni hänga med eller? Ja, fan vi är på.
Eller va?
Inte för att någon här kan svara på hur såna människor tänker, det hoppas jag att ni inte kan i alla fall. Men det tål att spekulera kring. Problemet med såna här brott är att de är svåra att sätta sig in i. Normala människor är inte menade att förstå en sjuk människas föreställningar och impulser.
Jag har en prick i registret, men den är där av en helt annan orsak. Missbruk av urkund satte de som namn på mitt brott, att låna ut min id-handling till en kompis för att hon skulle komma in på Dellan. Den pricken kommer vara kvar där i ca tre år till. Jag våndas över den, för den var så onödig. Jag ångrar det så mycket att det är sjukt. Ändå är det egentligen inget brott mot någon annan än mig själv och mitt eget samvete. Men aldrig att jag ska begå ett sådant brott mot Evelina igen. Och TV-avgiften ska jag också betala!
Hur som helst.
Det finns brott. Och så finns det brott.
Det finns hederliga brottslingar. Och så finns det våldtäktsmän, mördare, kidnappare och människor som Adolf Hitler.
Boken jag läste innan den jag läser nu heter Flyga Drake, den är ni nog många som har läst. Vilken underbart bra bok det var. Jag kommer speciellt ihåg det pappan sa om att stjäla. Han menade att det värsta brottet en människa kan begå är att stjäla. T ex: ljuger du stjäl du någons rätt till sanningen. Dödar du tar du någons liv, o.s.v. Det ligger rätt mycket i det tycker jag.
Nu ska jag nana en stund till, det är ju trots allt ett par timmar tills jag börjar jobba.
6 dagar kvar tills jag åker.
Sjukt.
Peys.
Vad som rör sig i deras huvud när de torterar en annan människa, när de slår sina barn, när de slår en flaska i någons skalle under ett fyllebråk, när de tar någons liv för att denne har stått upp emot dem.
Vad tänker en människa som våldtar någon? Tänker de överhuvudtaget nånting?
Det läskigaste inom brottsvärlden tycker jag är gruppöverfall. Hur har de ens hittat varandra, det är väl inte precis en sak man pratar öppet om med sina kompisar?
Jag skulle vilja våldta någon stackars full tjej ikväll, slå henne, kalla henne fula saker, kanske döda henne efteråt. Det skulle jag må bra av. Killar, ska ni hänga med eller? Ja, fan vi är på.
Eller va?
Inte för att någon här kan svara på hur såna människor tänker, det hoppas jag att ni inte kan i alla fall. Men det tål att spekulera kring. Problemet med såna här brott är att de är svåra att sätta sig in i. Normala människor är inte menade att förstå en sjuk människas föreställningar och impulser.
Jag har en prick i registret, men den är där av en helt annan orsak. Missbruk av urkund satte de som namn på mitt brott, att låna ut min id-handling till en kompis för att hon skulle komma in på Dellan. Den pricken kommer vara kvar där i ca tre år till. Jag våndas över den, för den var så onödig. Jag ångrar det så mycket att det är sjukt. Ändå är det egentligen inget brott mot någon annan än mig själv och mitt eget samvete. Men aldrig att jag ska begå ett sådant brott mot Evelina igen. Och TV-avgiften ska jag också betala!
Hur som helst.
Det finns brott. Och så finns det brott.
Det finns hederliga brottslingar. Och så finns det våldtäktsmän, mördare, kidnappare och människor som Adolf Hitler.
Boken jag läste innan den jag läser nu heter Flyga Drake, den är ni nog många som har läst. Vilken underbart bra bok det var. Jag kommer speciellt ihåg det pappan sa om att stjäla. Han menade att det värsta brottet en människa kan begå är att stjäla. T ex: ljuger du stjäl du någons rätt till sanningen. Dödar du tar du någons liv, o.s.v. Det ligger rätt mycket i det tycker jag.
Nu ska jag nana en stund till, det är ju trots allt ett par timmar tills jag börjar jobba.
6 dagar kvar tills jag åker.
Sjukt.
Peys.
uscha
Jäklans malariatabletter!
Jag är yr!
Kan inte fokusera alls!
Trött utan att egentligen vara trött!
Gah!
Jag är yr!
Kan inte fokusera alls!
Trött utan att egentligen vara trött!
Gah!
måndag 15 februari 2010
Helgen
Jag var för första gången i Varberg nu i helgen och hälsade på min eviga vän Matilda. Det var jättemysigt! Jag kom dit i fredags förmiddag och kom hem igår. Nu är jag megasömnig, helgen vart inte precis någon retreat! Vi köpte en salig blandning booze som vi skulle ha båda kvällarna, för det var två ställen vi skulle gå till. På fredagen gick vi till Varbergs ena uteställe, på lördagen till deras andra. Som alla sa verkar Varberg inte vara en vinterstad, men vi hade himla trevligt ändå. Var på efterfest på lördagen med, det var sketaskoj.
Jag gillar efterfester sjukt mycket, för då får man spela lugn, melankolisk och alternativ musik (ja jag är väl tragisk). Man är också så sjukt trött och hungrig, och man tar sig kanske en matbit, men man vill aldrig gå och lägga sig typ. Man pratar alltid om så speciella saker, det är skön stämning och alla skämt blir roliga, även om många inte dricker nånting när de efterfestar. Sen blir det garanterat att man har en bakisdag dagen efter bara för att man inte orkar företa sig nåt annat. Men det är rätt skönt nån gång ibland om man har det, fast då måste jag vara inställd på det. Annars känner jag bara att jag slösar bort min dag.
Nu måste jag nana, Matildas kattunge Fisen var mig inte nådig när vi kom hem sent i lördags. Då hade han precis vaknat, och i o m hans ålder var han inte riktigt förståndig nog att låta oss sova i fred. Han hoppade upp och attackerade mig i ansiktet och under täcket sisådär 7 gånger under natten, så jag fick nästan ingen sömn alls eftersom vi skulle gå upp vid elva.
Aja. Det var min helg det. Den avslutades med lite alla hjärtans dagchill med en sjuk Jonathan, men det var mysigt ändå även om han var puttig. Fast visserligen gillar jag när han är puttig. Det är väl någon slags modersinstinkt att vilja ta hand om folk i svaga stunder :)
Kärlek och sol, imorgon ska jag har världens bästa tisdag på jobbet med världens bästa skåning!
/E.
Jag gillar efterfester sjukt mycket, för då får man spela lugn, melankolisk och alternativ musik (ja jag är väl tragisk). Man är också så sjukt trött och hungrig, och man tar sig kanske en matbit, men man vill aldrig gå och lägga sig typ. Man pratar alltid om så speciella saker, det är skön stämning och alla skämt blir roliga, även om många inte dricker nånting när de efterfestar. Sen blir det garanterat att man har en bakisdag dagen efter bara för att man inte orkar företa sig nåt annat. Men det är rätt skönt nån gång ibland om man har det, fast då måste jag vara inställd på det. Annars känner jag bara att jag slösar bort min dag.
Nu måste jag nana, Matildas kattunge Fisen var mig inte nådig när vi kom hem sent i lördags. Då hade han precis vaknat, och i o m hans ålder var han inte riktigt förståndig nog att låta oss sova i fred. Han hoppade upp och attackerade mig i ansiktet och under täcket sisådär 7 gånger under natten, så jag fick nästan ingen sömn alls eftersom vi skulle gå upp vid elva.
Aja. Det var min helg det. Den avslutades med lite alla hjärtans dagchill med en sjuk Jonathan, men det var mysigt ändå även om han var puttig. Fast visserligen gillar jag när han är puttig. Det är väl någon slags modersinstinkt att vilja ta hand om folk i svaga stunder :)
Kärlek och sol, imorgon ska jag har världens bästa tisdag på jobbet med världens bästa skåning!
/E.
en liten grej bara
På busstationen i morse kom det fram en jättestor svart kille, lång och bred, såg superafrikansk ut. Han stannade mig, och jag tänkte att han kanske skulle fråga om klockan. Men han frågade:
"Hur många dagar är det kvar till julafton?"
- Va? Ööh..
- Ja, hmm.. Det är ju 365 dagar på ett år, så det kanske är 300 dagar kvar.
- Ja, det är det nog, he he.
- Jag längtar.
- Haha, jag längtar med. Hej då!
- Hej då!
Så jäkla random!
Bara för att det var så otipp
"Hur många dagar är det kvar till julafton?"
- Va? Ööh..
- Ja, hmm.. Det är ju 365 dagar på ett år, så det kanske är 300 dagar kvar.
- Ja, det är det nog, he he.
- Jag längtar.
- Haha, jag längtar med. Hej då!
- Hej då!
Så jäkla random!
Bara för att det var så otipp
torsdag 11 februari 2010
BTV
We don’t need to behave ourselves, let us not behave ourselves tonight. Would you mind if I get naked? I only dance when I am naked.
Stay awake with me I don’t wanna go to sleep.
Förmodligen Sveriges bästa band, jag tycker det.
behagligt seg stämning
soffpöser, käkat apelsin, tänt i braskaminen, varmt, kollat upp marknadsföringsutbildningar, sovit för dåligt, väntar på J, borde packa, förundras över mästarnas mästares vinnarskallar, mysbelysning, sömnig, borde verkligen packa, ska till Varberg imorgon och över helgen, var är J? kommer ha somnat innan han kommer, vad jag och mamma är lika, tänker på mig själv, så jag är artistisk, absolut inte blygsam, längtar till tågresan tidigt imorgon, ska läsa i min Paulo Coelho-bok Häxan från Portobello, gillar att vara på väg, tillfreds med livet, längtar lagom mycket till resan, skönt avslappnad, kanske lite väl trött, borde definitivt packa.
Nu måste jag packa.
Ha en fin helg alla underbara hemliga människor!
Kärlek, mys och örsnibbsbit /E.
Nu måste jag packa.
Ha en fin helg alla underbara hemliga människor!
Kärlek, mys och örsnibbsbit /E.
Personlighetstest
Tpoints: 50 är norm. 65% hamnar på mellan 40 och 60 Tpoints i denna undersökning. De värden jag har som hamnar långt ifrån normen är då karakteriserande för mig. Observera att min "vänlighet" hamnar på 33. Haha. Men jag väntade mig inget annat. Dock tycker jag nog inte att jag är så neurotisk som detta antyder, men men.Vet förresten inte varför texten blir sån här ^. Shit the same. Åh vad jag gillar att sätta ord på mig själv och se hur konstig personlighet jag har :)
Label
Label
| | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| |
say WHAT
1300 svenska kronor för en reseförsäkringsförlängning på 10 dagar???
???
fuck moderna försäkringar som man inte kunde få förlängt med, men ännu mer fuck folksam som är så fasansfullt dyra.
???
fuck moderna försäkringar som man inte kunde få förlängt med, men ännu mer fuck folksam som är så fasansfullt dyra.
onsdag 10 februari 2010
12 dagar
Jag kan inte fatta att jag snart åker.. Om exakt 12 dagar sitter jag på väg till Arlanda för att ge mig ut på mitt livs äventyr. Resan dit är lång, den kommer ta 35 timmar, men när man är på väg till något roligt gör lite väntan ingenting. Det är ju resetiden man får tumma lite på när man vill snåla med flygbiljettpengarna :)
Känner på mig redan nu att jag och J kommer bråka så sjukt mycket om en speciell sak. Att han vill leva billigt och jag dyrt. Haha. Jag kommer säkert vara så jävlans jobbig typ när vi ska bestämma boende för natten. Ser det verkligen framför mig; Klockan är mycket, vi är svettiga, har mycket packning, har inte ätit på ett tag och är dödströtta. Vi kommer efter långt letande äntligen fram till ett boende och är så belåtna.. Tills vi får höra priset som kanske är 20 kronor mer än vad som är "rimligt", och J tvärvägrar.
Det är typ pengar vi bråkar om när vi bråkar. Och saker som kommer av svartsjuka.
Som ett gift men ändå ungt par.. :) Pengatjafsen skulle jag gärna slippa, men lite (märk, lite!) svartsjuka tror jag är rätt så bra. Man anstränger sig nog lite mer i förhållandet då. Och lite ansträngning måste det ske, även om det känns rätt kan det inte alltid vara lätt.
Aja, resa snart iaf. Jag blir borta i typ 55 dagar. Rätt lagom, faktiskt. Så hinner man inte tröttna på varken resandet eller varandra. Frågan är bara hur jag kommer göra med bloggandet.. Datorn tar jag ju inte med mig, och antagligen kommer bokmalen i mig övervinna viljan att sitta på ett internetkafé många kvällar. J ska skriva i resdagboken, men jag skriver nog här jag. Det är smidigare.
Nu ska jag locka mitt hår, säljer mycket bättre när jag känner mig fin!
peas
Känner på mig redan nu att jag och J kommer bråka så sjukt mycket om en speciell sak. Att han vill leva billigt och jag dyrt. Haha. Jag kommer säkert vara så jävlans jobbig typ när vi ska bestämma boende för natten. Ser det verkligen framför mig; Klockan är mycket, vi är svettiga, har mycket packning, har inte ätit på ett tag och är dödströtta. Vi kommer efter långt letande äntligen fram till ett boende och är så belåtna.. Tills vi får höra priset som kanske är 20 kronor mer än vad som är "rimligt", och J tvärvägrar.
Det är typ pengar vi bråkar om när vi bråkar. Och saker som kommer av svartsjuka.
Som ett gift men ändå ungt par.. :) Pengatjafsen skulle jag gärna slippa, men lite (märk, lite!) svartsjuka tror jag är rätt så bra. Man anstränger sig nog lite mer i förhållandet då. Och lite ansträngning måste det ske, även om det känns rätt kan det inte alltid vara lätt.
Aja, resa snart iaf. Jag blir borta i typ 55 dagar. Rätt lagom, faktiskt. Så hinner man inte tröttna på varken resandet eller varandra. Frågan är bara hur jag kommer göra med bloggandet.. Datorn tar jag ju inte med mig, och antagligen kommer bokmalen i mig övervinna viljan att sitta på ett internetkafé många kvällar. J ska skriva i resdagboken, men jag skriver nog här jag. Det är smidigare.
Nu ska jag locka mitt hår, säljer mycket bättre när jag känner mig fin!
peas
100% provvis, nein danke
Jag har det så bra nu, särskilt om man jämför med innan. Lönesystemet syftar jag på idag.
Jag har provat att jobba på 100% provision, det var när jag var på Telenor Xpress. Det är inte kul. Visst är det lite peppande att veta att jag drar in pengar för varje sälj, men jisses vad svårt det var att hålla modet uppe vissa dagar. Ibland kunde man ju faktiskt inte påverka själv om man skulle kunna sälja eller ej. Det kunde bero på att ingen hade täckning med oss där vi för stunden var, att montern var placerad i en luftsluss utan plats att stå och snacka på (värst var fan Netto på Teleborg här i Växjö, helt stört) för att man bara var i vägen om man stannade framför oss. Ibland var det såna dagar då det knappt passerade en enda människa, typ som på Påskafton då jag jobbade förra året. Det var så dött så det var inte klokt, och de få människor som var och handlade, de hade förstås bråttom. Att stå där och veta att jag inte skulle få tjäna ett öre, plus att familjen där hemma kalasade på påskmiddag och påskgodis.. Det var kass. Visst, sen ska man aldrig säga att det inte går att sälja, för "allt beror bara på din egen inställning". Men ibland så är det faktiskt yttre omständigheter som spelar in också!
Gud, jag kommer ihåg vissa dagar, hur hopplöst det kändes. Man stod där och var så glad och artig så, men alla hatade ju en ändå. Det bästa var alla oprovocerade utskällningar man fick av random gubbar som kom fram och tjabbade om hur bra "Televerket" (Telia hette Televerket innan) är och hur mycket vi borde skämmas som stod där och försökte lura folk.
Det var rätt kul att se hur folk reagerade. Vissa fick plötsligt jättebråttom när de såg oss, vissa sa bara nej tack (till vadå till vadå tänkte man då?). Ibland skrattade folk, ibland kollade de inte ens åt mitt håll även om jag bara sa hej. Då och då brukade jag önska någon butter gubbe en trevlig helg eller något annat oväntat, bara för att jag såg att de var på krigsstigen och bara hade längtat efter att få höra något mer säljkåtigt. Vissa människor hade Tele2 och var därmed svåra, i alla fall när man befann sig i storstaden. När man var i Skåne dock var alla trevliga. Men alla hade redan Telesnor. Sen fanns det ju undantag, alla var ju inte otrevliga eller omöjliga, men de var då fasen inte många, särskilt inte i Sthlm. Snacka om att känna sig helt nonchalerad!
Nä, hörrni ni, det var otacksamt många dagar. Jag hade tur som fick iväg några sälj då och då (bara för att jag var så rar och söt) i vilket fall, men det där med Xpress-försäljning var inte riktigt min kopp te. Jag kände mig liksom påträngande hur jag än gjorde.
Men nu till det sjuka med det hela.
När jag själv stöter på en sån säljare på stan får jag typ panik. Jag vet precis vad jag ska och inte ska säga för att inte behöva stanna, men ändå blir jag typ nervös! Jag fattar inte ens varför jag inte vill stanna, jag vet ju hur tufft det är! Men jag har en tendens att klämma ur mig hur dumma saker som helst, fan. Fast då har det oftast varit när säljaren har varit ovanligt aggressiv.
Det man ska säga om man verkligen vill slippa stanna vid en sån här försäljare, det är "Jag bor utomlands" eller "Jag har massa betalningsanmärkningar", varav den senare kanske inte är så kul att ljuga om. Äh, det bästa är egentligen, om man har tid, att stanna en stund. Ge dem en chans, det kan ju faktiskt hända att de har något bra att erbjuda dig! Sen ska du förstås vara kritisk. Det finns många fulsäljarjävlar därute som bara vill kränga, men var noggrann med att fråga allt du kan tänka dig. Se till att få allt viktigt uppskrivet samt att du har ångerrätt om du skulle bestämma dig för att skriva på nåt. Annars är det fett lugnt att göra nåt sånt, du gör dessutom en del av säljarens dag!
Jajajajajjaja. Fick bara lust att skriva om nåt och det blev det här.
peys
Jag har provat att jobba på 100% provision, det var när jag var på Telenor Xpress. Det är inte kul. Visst är det lite peppande att veta att jag drar in pengar för varje sälj, men jisses vad svårt det var att hålla modet uppe vissa dagar. Ibland kunde man ju faktiskt inte påverka själv om man skulle kunna sälja eller ej. Det kunde bero på att ingen hade täckning med oss där vi för stunden var, att montern var placerad i en luftsluss utan plats att stå och snacka på (värst var fan Netto på Teleborg här i Växjö, helt stört) för att man bara var i vägen om man stannade framför oss. Ibland var det såna dagar då det knappt passerade en enda människa, typ som på Påskafton då jag jobbade förra året. Det var så dött så det var inte klokt, och de få människor som var och handlade, de hade förstås bråttom. Att stå där och veta att jag inte skulle få tjäna ett öre, plus att familjen där hemma kalasade på påskmiddag och påskgodis.. Det var kass. Visst, sen ska man aldrig säga att det inte går att sälja, för "allt beror bara på din egen inställning". Men ibland så är det faktiskt yttre omständigheter som spelar in också!
Gud, jag kommer ihåg vissa dagar, hur hopplöst det kändes. Man stod där och var så glad och artig så, men alla hatade ju en ändå. Det bästa var alla oprovocerade utskällningar man fick av random gubbar som kom fram och tjabbade om hur bra "Televerket" (Telia hette Televerket innan) är och hur mycket vi borde skämmas som stod där och försökte lura folk.
Det var rätt kul att se hur folk reagerade. Vissa fick plötsligt jättebråttom när de såg oss, vissa sa bara nej tack (till vadå till vadå tänkte man då?). Ibland skrattade folk, ibland kollade de inte ens åt mitt håll även om jag bara sa hej. Då och då brukade jag önska någon butter gubbe en trevlig helg eller något annat oväntat, bara för att jag såg att de var på krigsstigen och bara hade längtat efter att få höra något mer säljkåtigt. Vissa människor hade Tele2 och var därmed svåra, i alla fall när man befann sig i storstaden. När man var i Skåne dock var alla trevliga. Men alla hade redan Telesnor. Sen fanns det ju undantag, alla var ju inte otrevliga eller omöjliga, men de var då fasen inte många, särskilt inte i Sthlm. Snacka om att känna sig helt nonchalerad!
Nä, hörrni ni, det var otacksamt många dagar. Jag hade tur som fick iväg några sälj då och då (bara för att jag var så rar och söt) i vilket fall, men det där med Xpress-försäljning var inte riktigt min kopp te. Jag kände mig liksom påträngande hur jag än gjorde.
Men nu till det sjuka med det hela.
När jag själv stöter på en sån säljare på stan får jag typ panik. Jag vet precis vad jag ska och inte ska säga för att inte behöva stanna, men ändå blir jag typ nervös! Jag fattar inte ens varför jag inte vill stanna, jag vet ju hur tufft det är! Men jag har en tendens att klämma ur mig hur dumma saker som helst, fan. Fast då har det oftast varit när säljaren har varit ovanligt aggressiv.
Det man ska säga om man verkligen vill slippa stanna vid en sån här försäljare, det är "Jag bor utomlands" eller "Jag har massa betalningsanmärkningar", varav den senare kanske inte är så kul att ljuga om. Äh, det bästa är egentligen, om man har tid, att stanna en stund. Ge dem en chans, det kan ju faktiskt hända att de har något bra att erbjuda dig! Sen ska du förstås vara kritisk. Det finns många fulsäljarjävlar därute som bara vill kränga, men var noggrann med att fråga allt du kan tänka dig. Se till att få allt viktigt uppskrivet samt att du har ångerrätt om du skulle bestämma dig för att skriva på nåt. Annars är det fett lugnt att göra nåt sånt, du gör dessutom en del av säljarens dag!
Jajajajajjaja. Fick bara lust att skriva om nåt och det blev det här.
peys
woho
http://www.sova.se/website1/sangar/butik/sangar-vaxjo-kopa-sang-vaxjo.php
sjukt seriöst, det gillar vi!
sjukt seriöst, det gillar vi!
tisdag 9 februari 2010
Liten
Ibland tänker jag på hur stor världen är.
Jag tänker på alla människor
Alla händer jag aldrig kommer få skaka
Personligheter jag aldrig kommer att lära känna
Kommer aldrig få hälsa på hos dem
Aldrig tala deras språk
Aldrig ens se dem
Det räcker att vi tittar på lilla Växjö.
"I Växjö känner alla alla". Ye right!
Tänk vad många vänner man måste gå miste om bara för att världen är så stor.
Jag brukar ofta tänka mig in i andra människors tankar. Vart är de på väg? Varför ser hon så glad ut? Varför gråter han? Vem väntar tjejen sms ifrån? Den där mamman där borta är säkert olycklig över att leva enformigt och stoppar för tusende gången ner tacoingredienserna i kundvagnen. Undrar om hon vill ha hårda eller mjuka skal? Undrar om hon tittar på Let's Dance eller På spåret?
Det är kul att tänka så, men jag får varje gång lite panik. Tänk om min själsfrände nyss gick förbi. Hur sjutton ska man tänka för att inte tänka så här? Jag har ju världens bästa kompisar, men tänk om de egentligen inte alls är de optimala vännerna för mig?
Nä nu får det vara nog med sånt här. Klockan är 23.52 och jag ska upp vid fyra imorgon. Morgonmöte i Kristianstad. (Och så kan jag ju inbilla mig att jag kommer kunna vara positiv, haha om ändå)
God natt alla små människor
-panik
Jag tänker på alla människor
Alla händer jag aldrig kommer få skaka
Personligheter jag aldrig kommer att lära känna
Kommer aldrig få hälsa på hos dem
Aldrig tala deras språk
Aldrig ens se dem
Det räcker att vi tittar på lilla Växjö.
"I Växjö känner alla alla". Ye right!
Tänk vad många vänner man måste gå miste om bara för att världen är så stor.
Jag brukar ofta tänka mig in i andra människors tankar. Vart är de på väg? Varför ser hon så glad ut? Varför gråter han? Vem väntar tjejen sms ifrån? Den där mamman där borta är säkert olycklig över att leva enformigt och stoppar för tusende gången ner tacoingredienserna i kundvagnen. Undrar om hon vill ha hårda eller mjuka skal? Undrar om hon tittar på Let's Dance eller På spåret?
Det är kul att tänka så, men jag får varje gång lite panik. Tänk om min själsfrände nyss gick förbi. Hur sjutton ska man tänka för att inte tänka så här? Jag har ju världens bästa kompisar, men tänk om de egentligen inte alls är de optimala vännerna för mig?
Nä nu får det vara nog med sånt här. Klockan är 23.52 och jag ska upp vid fyra imorgon. Morgonmöte i Kristianstad. (Och så kan jag ju inbilla mig att jag kommer kunna vara positiv, haha om ändå)
God natt alla små människor
-panik
The Cure
Är detta Just Like Heaven?
Hatar att det inte är nåt ljud på jobbdatorn!
Anyways, Just Like Heaven med The Cure är en sjukt bra låt.
/E.
This is how it works:
You're young until you're not
You love until you don't
You try until you can't
You laugh until you cry
You cry until you laugh
And everyone must breathe
Until their dying breath
lördag 6 februari 2010
fredag 5 februari 2010
Världens bästa TV-jultradition
Inte för att det snart är jul, men kom bara att tänka på Karl Bertil Jonsson. Jag tycker det programmet är så fint.
Jag tror också att jag härmed ska hälsa folk god jul genom att säga som Tyko.
En synnerligen God Jul tillönskar jag dig min välartade son!
Sjukt sweet!
torsdag 4 februari 2010
snart är jag lika stor som blondinbella
22 st är ni som är med i 100-klubben.
Alltså, som har varit inne på min sida fler än 100 gånger.
Jag gillar er.
Man kan förresten inte kommentera nåt här va? Om man inte själv har blogg? Elin, vet du sånt? Jag får kolla upp detta.
PS jag är helt orimligt såld på Blondinbella, ärligt. Jag tycker hon är häftig DS
Alltså, som har varit inne på min sida fler än 100 gånger.
Jag gillar er.
Man kan förresten inte kommentera nåt här va? Om man inte själv har blogg? Elin, vet du sånt? Jag får kolla upp detta.
PS jag är helt orimligt såld på Blondinbella, ärligt. Jag tycker hon är häftig DS
typist
Skulle varit min profilbild men bara halva kom med, jäla skit. Men den får vara med här ist. Som profilbild syns för närvarande en gigantisk Evelina, hinner inte ändra detta nu så det får vara så länge. Lite storhetsvansinne har ingen dött av.
onsdag 3 februari 2010
PANIKEN.NU
Imorse:
Kommer till jobbet
Ser att det är en halv meter snö utanför dörren
Ingen snöskyffel i sikte
Hittar en fucking gammal gavel och börja gräva mig fram
Svettig men glad anser jag mig snart färdig och lägger ifrån mig gaveln för att öppna dörren
Dörren fastnar när den har kommit 10cm
Jag hör larmsignalen inifrån
Är fortfarande ganska lugn
Börjar använda fötterna till att sparka bort snö
Hör larmet öka takten
Känner tiden rinna ifrån mig
Försöker förgäves krafsa bort snön, eller nä, isen(!) från marken
Drar i handtaget
Slinter
Svär
Larmet piper mer och mer och går snart på högvarv
Halvt panik
Är för klen
Förbannar mig själv
Kan inte tänka
Svettas överallt
Panik
Men sen ser jag att numret till Securitas står på ytterdörren och jag tackar Gud för mobiltelefonen
Freakin hysteriskt
Och min dag som började så bra.
Haha :)
Men jag är glad ändå. Det löste ju sig trots allt!
/E.
Kommer till jobbet
Ser att det är en halv meter snö utanför dörren
Ingen snöskyffel i sikte
Hittar en fucking gammal gavel och börja gräva mig fram
Svettig men glad anser jag mig snart färdig och lägger ifrån mig gaveln för att öppna dörren
Dörren fastnar när den har kommit 10cm
Jag hör larmsignalen inifrån
Är fortfarande ganska lugn
Börjar använda fötterna till att sparka bort snö
Hör larmet öka takten
Känner tiden rinna ifrån mig
Försöker förgäves krafsa bort snön, eller nä, isen(!) från marken
Drar i handtaget
Slinter
Svär
Larmet piper mer och mer och går snart på högvarv
Halvt panik
Är för klen
Förbannar mig själv
Kan inte tänka
Svettas överallt
Panik
Men sen ser jag att numret till Securitas står på ytterdörren och jag tackar Gud för mobiltelefonen
Freakin hysteriskt
Och min dag som började så bra.
Haha :)
Men jag är glad ändå. Det löste ju sig trots allt!
/E.
tisdag 2 februari 2010
Två iakttagelser:
Man kan inte använda vänsterhanden för att klippa med en högersax. (den är konstig tycker jag)
Ingen står stilla utom jag när man t ex ska gå på tunnelbanan eller tåget. Alla siktar in sig på en dörr och går sedan efter den, även om dörren som kom efteråt faktiskt hade stannat precis framför dem.
Den senare är kul att tänka på, det känns som ett bevis på att människan trots allt och generellt är rätt primitiv.
puzz
Ingen står stilla utom jag när man t ex ska gå på tunnelbanan eller tåget. Alla siktar in sig på en dörr och går sedan efter den, även om dörren som kom efteråt faktiskt hade stannat precis framför dem.
Den senare är kul att tänka på, det känns som ett bevis på att människan trots allt och generellt är rätt primitiv.
puzz
måndag 1 februari 2010
Jag
Jag har verkligen ett extremt behov av att hävda mig, men samtidigt att bli bekräftad.
Är det här okej? Ser detta verkligen bra ut? Var det här verkligen bra?
Men det konstiga är att jag egentligen inte känner att jag behöver få bekräftelse på knappt någonting. Provar jag ett par helt galna byxor som ingen tror kommer bli snygga så provar jag dem ändå och inte sällan köper jag dem dessutom. Det är nästan så att jag ibland vill ha bekräftelse på motsatsen, så att jag i min tur kan motbevisa den. Jag är nämligen expert på att tycka att jag själv är störst, bäst och vackrast, vilket jag dock oftast inte är..
Jag skulle nog vilja säga att detta är min sämsta egenskap, i alla fall för min egen del - att jag tror att jag är så jävla bra. Men hur många tal har jag fått riktade till mig? Har jag någon gång blivit ordentligt berömd för en uppsats? Har jag någon gång blivit omnämnd på ett möte eller blivit matchens spelare? Fått stipendium i skolan?
Det har jag fan ta mig aldrig.
Och ändå tycker jag att jag är så jävla bra.
Jag måste ha en verkligt skev bild av mig själv och andras syn på mig som person. När andra ser en lagom person i mig ser jag en hjälte som har gjort något utöver det vanliga. När jag får VG på en redovisning blir jag sur för jag tycker det är ett solklart MVG. När jag har sålt bra tycker jag att jag är bra efter mina förutsättningar. Mina överordnade tycker att jag kan bättre. När en klasskompis till mig fick stipendium för "Bästa kompis" blev jag inte glad för hennes skull, jag blev avundsjuk och tyckte det var orättvist.
Åh, vad jag skulle vilja bli personlighets- och intelligenstestad. Min högsta önskan är typ att få beskedet att jag faktiskt är suverän, åtminstone nån liten egenskap. Men det kommer aldrig att hända.
Fast ibland, t ex då jag skrev inlägget om varför jag är så bra häromdan, känner jag i alla fall att jag verkligen behöver och har rätt att berätta varför jag håller mig själv högt. För visst, jag är egentligen inte bäst på något, men jag är väldigt duktig på många saker. Det är fasen inte många som klår mig i kunskaps-/allmänbildningsspel och min iq är högre än 91 % av befolkningens (i min ålder som då jag gjorde testet var 17 år). Sen kan ju diskuteras hur ödmjuk jag är och hur ödmjuk jag borde vara. Men det får bli i ett annat inlägg.
Fy fan vad stort ego jag har.
Det är nästan så att jag skulle skämmas.
Men det behöver väl inte jag?
.
Är det här okej? Ser detta verkligen bra ut? Var det här verkligen bra?
Men det konstiga är att jag egentligen inte känner att jag behöver få bekräftelse på knappt någonting. Provar jag ett par helt galna byxor som ingen tror kommer bli snygga så provar jag dem ändå och inte sällan köper jag dem dessutom. Det är nästan så att jag ibland vill ha bekräftelse på motsatsen, så att jag i min tur kan motbevisa den. Jag är nämligen expert på att tycka att jag själv är störst, bäst och vackrast, vilket jag dock oftast inte är..
Jag skulle nog vilja säga att detta är min sämsta egenskap, i alla fall för min egen del - att jag tror att jag är så jävla bra. Men hur många tal har jag fått riktade till mig? Har jag någon gång blivit ordentligt berömd för en uppsats? Har jag någon gång blivit omnämnd på ett möte eller blivit matchens spelare? Fått stipendium i skolan?
Det har jag fan ta mig aldrig.
Och ändå tycker jag att jag är så jävla bra.
Jag måste ha en verkligt skev bild av mig själv och andras syn på mig som person. När andra ser en lagom person i mig ser jag en hjälte som har gjort något utöver det vanliga. När jag får VG på en redovisning blir jag sur för jag tycker det är ett solklart MVG. När jag har sålt bra tycker jag att jag är bra efter mina förutsättningar. Mina överordnade tycker att jag kan bättre. När en klasskompis till mig fick stipendium för "Bästa kompis" blev jag inte glad för hennes skull, jag blev avundsjuk och tyckte det var orättvist.
Åh, vad jag skulle vilja bli personlighets- och intelligenstestad. Min högsta önskan är typ att få beskedet att jag faktiskt är suverän, åtminstone nån liten egenskap. Men det kommer aldrig att hända.
Fast ibland, t ex då jag skrev inlägget om varför jag är så bra häromdan, känner jag i alla fall att jag verkligen behöver och har rätt att berätta varför jag håller mig själv högt. För visst, jag är egentligen inte bäst på något, men jag är väldigt duktig på många saker. Det är fasen inte många som klår mig i kunskaps-/allmänbildningsspel och min iq är högre än 91 % av befolkningens (i min ålder som då jag gjorde testet var 17 år). Sen kan ju diskuteras hur ödmjuk jag är och hur ödmjuk jag borde vara. Men det får bli i ett annat inlägg.
Fy fan vad stort ego jag har.
Det är nästan så att jag skulle skämmas.
Men det behöver väl inte jag?
.
Jag ska aldrig bli stor
Kaffe
Är
Inte
Gott
Ingen tycker om kaffe första gången, ändå ska man helst tvinga sig att lära sig dricka det. Så att man "är med i gemenskapen". Men kaffe är en drog, vet ni inte det? Ni måste dricka kaffe för annars orkar ni inte, vuxenfanskap. Jag tycker det är äckligt att vissa måste dricka kaffe för att vakna till, och jag tycket att det är äckligt att tycka det är självklart även för en som inte dricker kaffe att ha en kaffebryggare hemma.
Jag hatar beroende. Det är äckligt!
Och mörk choklad. Får vara hur mycket nyttigare än ljus choklad det vill, det är i vilket fall inte gott. Det är beskt. Och ännu äckligare blir det om man dessutom fyller chokladen med körsbärslikör och såna dumheter.
Vuxenfasoner!
Känner mig för övrigt fortfarande lite bakfull och funderar på att kanske äntligen lära mig en läxa?
fred ut yo bro
Är
Inte
Gott
Ingen tycker om kaffe första gången, ändå ska man helst tvinga sig att lära sig dricka det. Så att man "är med i gemenskapen". Men kaffe är en drog, vet ni inte det? Ni måste dricka kaffe för annars orkar ni inte, vuxenfanskap. Jag tycker det är äckligt att vissa måste dricka kaffe för att vakna till, och jag tycket att det är äckligt att tycka det är självklart även för en som inte dricker kaffe att ha en kaffebryggare hemma.
Jag hatar beroende. Det är äckligt!
Och mörk choklad. Får vara hur mycket nyttigare än ljus choklad det vill, det är i vilket fall inte gott. Det är beskt. Och ännu äckligare blir det om man dessutom fyller chokladen med körsbärslikör och såna dumheter.
Vuxenfasoner!
Känner mig för övrigt fortfarande lite bakfull och funderar på att kanske äntligen lära mig en läxa?
fred ut yo bro
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
