Melodifestivalen

Jag kan inbilla mig hur mycket jag vill att jag inte är Schlagertypen, men innerst inne i mig bor det ändå ett litet Carola-fan. Och jag tycker nog, när jag tänker efter riktigt noga, att Lena Philipsson är fett bra. Eller ja, mest för att jag gillar att hon är både snygg, smart och smålänning (puss på smålänningar som inte har ändrat på sin dialekt).

Melodifestivalen delar upp Sverige i 4 läger;
- de som kollar på och älskar den, röstar på sina favvisar och kan en massa låtar utantill
- de som kollar på den, tycker att låtarna är okej, kanske kan ett par - tre låtar, men tittar mest för att det är det program som går på bästa sändningstid
- de som säger att de hatar den, men tittar ändå, fast nästan i smyg. Dessa människor är ungefär samma som ratar Idol (men själva egentligen är avundsjuka på alla deltagare som lever sin dröm) och skämtar om Blondinbella (fastän de aldrig har läst hennes blogg. Gud vad jag tjatar om henne då, haha)
- de som faktiskt hatar den alt. har något bättre för sig

Själv tillhör jag inte något specifikt läger, utan är mer som en liten hybrid mellan alla. Jag är en hatälskare av Melodifestivalen kan man säga. Vissa gånger kan jag vilja ha en redig familjekväll med typ tacos och godis och schlagern som kvällens höjdpunkt. Andra gånger kollar jag för att jag inte har nåt bättre för mig eller för allmänbildningens skull. Ibland försöker jag verka kultiverad och intressant och låtsas att jag bara lyssnar på Radiohead, Beatles, The Hives och kanske nåt klassiskt, och så säger jag att jag hatar allt som har med schlager att göra. Sen vissa kvällar har jag faktiskt bättre saker för mig. Som att göra nattVäxjö och skaka röv på nåt dansgolv.

Jag är nog mer åt hathållet numera. Men jag kan ändå aldrig helt förneka att det händer att jag tar mig en svängom på svennegolvet på Grace. För det gör jag nog faktiskt, fastän jag ju anser mig vara blatte.

:)




Filifjonka är för övrigt ett sjukt bra ord
Och Karate Kid en trevlig film

Nu vill jag nana

Snark på er