Helt klart den snyggaste vy jag sett.
måndag 31 maj 2010
söndag 30 maj 2010
Köpa mobil
Nu är det äntligen dags och jag är nervös. Nervös!
Varför? - Det vet jag inte.
Jag har aldrig haft en helt ny mobil innan utan har alltid lufsat omkring med kompisars och pappas gamla mobiler, men nu vill jag fasen ha en ny. Som jag själv har valt. Men herregud vilken djungel det är! Jag sitter och försöker läsa tester på Internet men det hjälper mig inte mycket, får hoppas att jag hittar någon riktigt duktig säljare som kan hjälpa mig att hitta precis den jag vill ha.
Det viktigaste är att batteritiden är mer än OK, att strålningsvärdet är lågt och att den är snabb och smidig att använda när man ska sms:a, det får gärna vara tangentbord på den. Kalendern är också jätteviktig! Sen vet jag inte mer. Tyvärr känns det som att om jag ska få en mobil med de egenskaper jag vill ha kommer jag få en som även har en massa annat. Och då får jag betala mer, vilket jag helst inte vill, men kanske måste. Jag är förvirrad!
Känner jag mig själv rätt tror jag dock att det här kommer att bli bra. När jag har bestämt mig för att införskaffa något nytt så gör jag det. Frågan är bara var och vilken. Tror i alla fall att jag ska köpa i affären, i alla fall om säljaren har varit trevlig och tagit sig den tid jag behöver. För tro mig när jag säger att jag är en överanalytisk kund. En riktigt jobbig en! Jag frågar om allt och vill inte att de ska styra mig mot någon kampanj eller någonting som De vill sälja. Jag bryr mig inte om att fynda och vill bara att de ska visa och demonstrera, beslutet kan jag fatta själv för jag tänker ju faktiskt handla. Sen är det ju upp till dem om de vill att jag ska handla där eller gå någon annanstans. Jag menar alltså att jag vill ha en anledning i prisform att handla just där, för när de har hjälpt mig i 45 minuter skulle det nog kännas onödigt för dem om de inte fick mig att vilja köpa. För smålänning är jag :)
Den här är riktigt fet:
Fast den kostar 7000:-. Lite väl kanske.. Men det är ju guld! Haha.
Hursom. Önska mig lycka till. Nu ska jag ta på mig fina kläder så jag garanterat får hjälp i affären. Man borde inte behöva det, men vissa säljare är ju idioter och jag behöver verkligen hjälp.
Kys!
Varför? - Det vet jag inte.
Jag har aldrig haft en helt ny mobil innan utan har alltid lufsat omkring med kompisars och pappas gamla mobiler, men nu vill jag fasen ha en ny. Som jag själv har valt. Men herregud vilken djungel det är! Jag sitter och försöker läsa tester på Internet men det hjälper mig inte mycket, får hoppas att jag hittar någon riktigt duktig säljare som kan hjälpa mig att hitta precis den jag vill ha.
Det viktigaste är att batteritiden är mer än OK, att strålningsvärdet är lågt och att den är snabb och smidig att använda när man ska sms:a, det får gärna vara tangentbord på den. Kalendern är också jätteviktig! Sen vet jag inte mer. Tyvärr känns det som att om jag ska få en mobil med de egenskaper jag vill ha kommer jag få en som även har en massa annat. Och då får jag betala mer, vilket jag helst inte vill, men kanske måste. Jag är förvirrad!
Känner jag mig själv rätt tror jag dock att det här kommer att bli bra. När jag har bestämt mig för att införskaffa något nytt så gör jag det. Frågan är bara var och vilken. Tror i alla fall att jag ska köpa i affären, i alla fall om säljaren har varit trevlig och tagit sig den tid jag behöver. För tro mig när jag säger att jag är en överanalytisk kund. En riktigt jobbig en! Jag frågar om allt och vill inte att de ska styra mig mot någon kampanj eller någonting som De vill sälja. Jag bryr mig inte om att fynda och vill bara att de ska visa och demonstrera, beslutet kan jag fatta själv för jag tänker ju faktiskt handla. Sen är det ju upp till dem om de vill att jag ska handla där eller gå någon annanstans. Jag menar alltså att jag vill ha en anledning i prisform att handla just där, för när de har hjälpt mig i 45 minuter skulle det nog kännas onödigt för dem om de inte fick mig att vilja köpa. För smålänning är jag :)
Den här är riktigt fet:
Fast den kostar 7000:-. Lite väl kanske.. Men det är ju guld! Haha.
Hursom. Önska mig lycka till. Nu ska jag ta på mig fina kläder så jag garanterat får hjälp i affären. Man borde inte behöva det, men vissa säljare är ju idioter och jag behöver verkligen hjälp.
Kys!
fredag 28 maj 2010
Anna Bergentroll
Godmorgon!
Vilken underbart fin dag det är idag! Fredag dessutom :)
Jag ville bara säga en sak om schlager"floppen" igår. Det Var Ingen Flopp! Alltså, att en låt inte går vidare i festivalen betyder ju bara att svenska folket faktiskt röstade fram en bra låt för en gångs skull. Inte någon fulländad schlagerdänga, utan en mysig låt med ett härligt blont troll med fantastisk röst! Jag tyckte att hon var jättebra! Sen måste jag visserligen tillstå att en speciell del i låten är väldigt schlager och passar inte riktigt in, ni vet nog vilken, men ändå. Som hon själv sa när jag hörde henne på TV precis; Det här är inget fiasko.
Nu ska jag duscha och göra mig redo för världens bästa dag. Fredag på jobbet är alltid trevligt, fint väder är det med, ikväll är det födelsedagsfest hos Vicky och imorgon är jag ledig och ska hjälpa farmor att inreda hennes nya lägenhet! WAH bra dag!
Kramar och kärlek och sol och puss och ha en SKITBRA dag nu :D
Vilken underbart fin dag det är idag! Fredag dessutom :)
Jag ville bara säga en sak om schlager"floppen" igår. Det Var Ingen Flopp! Alltså, att en låt inte går vidare i festivalen betyder ju bara att svenska folket faktiskt röstade fram en bra låt för en gångs skull. Inte någon fulländad schlagerdänga, utan en mysig låt med ett härligt blont troll med fantastisk röst! Jag tyckte att hon var jättebra! Sen måste jag visserligen tillstå att en speciell del i låten är väldigt schlager och passar inte riktigt in, ni vet nog vilken, men ändå. Som hon själv sa när jag hörde henne på TV precis; Det här är inget fiasko.
Nu ska jag duscha och göra mig redo för världens bästa dag. Fredag på jobbet är alltid trevligt, fint väder är det med, ikväll är det födelsedagsfest hos Vicky och imorgon är jag ledig och ska hjälpa farmor att inreda hennes nya lägenhet! WAH bra dag!
Kramar och kärlek och sol och puss och ha en SKITBRA dag nu :D
torsdag 27 maj 2010
Cavemanstilen passade mig sådär.
Jag grät och skrek och tjurade och skrattade om vartannat. Så himla eländigt! Men det var bara kottarnas fel, annars var det himla skönt och mysigt. Fast gudars vad ont det gjorde i mina stackars fötter. Jag fick klättra i träd och göra "yoga"övningar (jag dissar yoga och liknande "träningsformer" totalt egentligen, men i brist på andra idéer när J sprang vidare utan problem körde jag något jag inbillade mig var yoga) på en sten i vattnet istället. Barfotaterrängjogging på kottar var inte riktigt min grej kände jag.
J var sur på mig för att han vill att jag ska gilla allt allt allt som har med naturen att göra, även då att utsätta mig själv för såna här saker. Jag tyckte att han var dum som var sur. För helt ärligt, att springa och plåga sina fötter medan myggorna hinner attackera varenda del av en för att man är för långsam, det är väl inte många som skulle utsätta sig själva för? Nä, jag tyckte jag var jätteduktig som försökte i alla fall. Sen gick det ju som det gick.. :)
I alla fall, förutom det vi var där för (att springa då) var det jätteskönt att komma ut lite. Vi var ute under de timmarna idag som faktiskt var soliga med, vilket ju inte är helt fel! Sen får J gärna göra det här mer, men nästa gång tar jag med mig mina älskade skor. Vissa grejer av hans plötsliga infall (som även infattar bl a att äta en jäklans massa kött i form av stek, blåbär och helst inget bröd, totally cavemanstyle. Han har nämligen fått dille/inspiration av någon slags rörelse som härjar i NY, med folk som anser människan vara menad att leva som vi gjorde för många herrans tusen år sedan, vilket i en evolutionstroendes öron låter halvgenomtänkt) får han faktiskt hålla för sig själv. Kärlek ändå på dig, J :)
Nu ska jag kolla fotoalbum på Ansiktsboken och läsa bloggar.
HEJS!
J var sur på mig för att han vill att jag ska gilla allt allt allt som har med naturen att göra, även då att utsätta mig själv för såna här saker. Jag tyckte att han var dum som var sur. För helt ärligt, att springa och plåga sina fötter medan myggorna hinner attackera varenda del av en för att man är för långsam, det är väl inte många som skulle utsätta sig själva för? Nä, jag tyckte jag var jätteduktig som försökte i alla fall. Sen gick det ju som det gick.. :)
I alla fall, förutom det vi var där för (att springa då) var det jätteskönt att komma ut lite. Vi var ute under de timmarna idag som faktiskt var soliga med, vilket ju inte är helt fel! Sen får J gärna göra det här mer, men nästa gång tar jag med mig mina älskade skor. Vissa grejer av hans plötsliga infall (som även infattar bl a att äta en jäklans massa kött i form av stek, blåbär och helst inget bröd, totally cavemanstyle. Han har nämligen fått dille/inspiration av någon slags rörelse som härjar i NY, med folk som anser människan vara menad att leva som vi gjorde för många herrans tusen år sedan, vilket i en evolutionstroendes öron låter halvgenomtänkt) får han faktiskt hålla för sig själv. Kärlek ändå på dig, J :)
Nu ska jag kolla fotoalbum på Ansiktsboken och läsa bloggar.
HEJS!
Cavemen
Vet ni vad jag ska göra nu?
Jag ska till Musön och springa barfota med min pojkvän. Cavemenstyle.
haha, det är sant.
Jag ska till Musön och springa barfota med min pojkvän. Cavemenstyle.
haha, det är sant.
onsdag 26 maj 2010
Spontanitet för vinsten!
Hej hej hallå
Igår kväll skulle Karro och jag gå och dansa (ja, du läste rätt) hos Gamla Elin (barndomsvän) på någon form av öppet hus på Kulturama. Karro hade sagt det i alla fall. När vi sedan kom dit (jag hade stressat sönder efter jobbet för att hinna!) visade det sig att den dans vi hade bestämt oss för, Dance Experience, var en introduktion i ordform och inget annat. Så Elin fattade nada när hon såg oss komma i full dansmundering. Så typiskt Karro att fatta fel på såna grejer och sen säga till mig att följa med dessutom :) Men vad sjutton gjorde det egentligen?
Istället för att dansa stannade vi kvar efter att alla andra hade gått och pratade skit med Elin och hennes goa pojkvän som jag aldrig träffat innan. Han fick stå ut med myyycket nostalgiprat (som vanligt när vi ses alltså), stackaren, men det fick han faktiskt ta! Sen bestämde vi oss för att gå ut och äta, Båtsmannen blev det! Riktigt mysigt :) Karro och jag åt varsin sallad och resterande två fick en märklig kombination på sina tallrikar. Beskrivningen löd typ: Småländsk entrecôte med bearnaise- och kantarellsås och kräfttopping. Serveras med klyftpotatis. Ungefär så. Det som de fick var: varsin köttbit som skulle föreställa medium resp. med/well done men som var lika röda ändå, bearnaisesås (som inte ens smakade kantarell), en liten hög med kräftskjärtar, en sträng med typ balsamvinäger, nån tomat, en hel röd chili och så en kräfta på köttbiten. Och så potatis förstås. Alltså. det såg så roligt ut. Hela rätten var bara ett stort spret, vi fattade verkligen inte tanken! Vi började nästan tro att det var ett skämt ett tag. Nästan.
Aja. Sjukt kul i alla fall att träffa människor som man inte sett på länge och faktiskt GÖRA NÅGONTING. Inte bara säga att man ska göra något utan faktiskt ta tag i det. Nu var det extra kul eftersom det var så oplanerat, spontanitet är en bra grej!
För övrigt är jag faktiskt ledig idag. Och imorgon! Jag och J ska köpa några öl och sen får vi se vad som händer. Man brukar ju bli i alla fall lite mer fantasifull med några promille alkohol i kroppen. :) Nä då, så mycket ska vi inte dricka. Men det kommer bli en riktigt fin dag. Hoppas bara att jag inte är för trött efter morgonmötet i K-stad imorse, jag tror inte människan är gjord för att gå upp vid fyra på morgonen. Tur då att hela gänget är så gött så det inte känns så farligt utan till och med rätt trevligt. Idag fick jag träffa vd:n för hela Sova för första gången, innan har vi bara hälsat i förbifarten. Riktigt jäkla duktig. Det är så roligt att vara med och lyssna på framgångsrika människor för man blir så otroligt inspirerad!
Nu ska jag bädda nytt i sängen och sen ge mig ut på någon strapats.
Arrive Derci! (ingen aning hur det stavas, men adjöss på er och puss!)
Igår kväll skulle Karro och jag gå och dansa (ja, du läste rätt) hos Gamla Elin (barndomsvän) på någon form av öppet hus på Kulturama. Karro hade sagt det i alla fall. När vi sedan kom dit (jag hade stressat sönder efter jobbet för att hinna!) visade det sig att den dans vi hade bestämt oss för, Dance Experience, var en introduktion i ordform och inget annat. Så Elin fattade nada när hon såg oss komma i full dansmundering. Så typiskt Karro att fatta fel på såna grejer och sen säga till mig att följa med dessutom :) Men vad sjutton gjorde det egentligen?
Istället för att dansa stannade vi kvar efter att alla andra hade gått och pratade skit med Elin och hennes goa pojkvän som jag aldrig träffat innan. Han fick stå ut med myyycket nostalgiprat (som vanligt när vi ses alltså), stackaren, men det fick han faktiskt ta! Sen bestämde vi oss för att gå ut och äta, Båtsmannen blev det! Riktigt mysigt :) Karro och jag åt varsin sallad och resterande två fick en märklig kombination på sina tallrikar. Beskrivningen löd typ: Småländsk entrecôte med bearnaise- och kantarellsås och kräfttopping. Serveras med klyftpotatis. Ungefär så. Det som de fick var: varsin köttbit som skulle föreställa medium resp. med/well done men som var lika röda ändå, bearnaisesås (som inte ens smakade kantarell), en liten hög med kräftskjärtar, en sträng med typ balsamvinäger, nån tomat, en hel röd chili och så en kräfta på köttbiten. Och så potatis förstås. Alltså. det såg så roligt ut. Hela rätten var bara ett stort spret, vi fattade verkligen inte tanken! Vi började nästan tro att det var ett skämt ett tag. Nästan.
Aja. Sjukt kul i alla fall att träffa människor som man inte sett på länge och faktiskt GÖRA NÅGONTING. Inte bara säga att man ska göra något utan faktiskt ta tag i det. Nu var det extra kul eftersom det var så oplanerat, spontanitet är en bra grej!
För övrigt är jag faktiskt ledig idag. Och imorgon! Jag och J ska köpa några öl och sen får vi se vad som händer. Man brukar ju bli i alla fall lite mer fantasifull med några promille alkohol i kroppen. :) Nä då, så mycket ska vi inte dricka. Men det kommer bli en riktigt fin dag. Hoppas bara att jag inte är för trött efter morgonmötet i K-stad imorse, jag tror inte människan är gjord för att gå upp vid fyra på morgonen. Tur då att hela gänget är så gött så det inte känns så farligt utan till och med rätt trevligt. Idag fick jag träffa vd:n för hela Sova för första gången, innan har vi bara hälsat i förbifarten. Riktigt jäkla duktig. Det är så roligt att vara med och lyssna på framgångsrika människor för man blir så otroligt inspirerad!
Nu ska jag bädda nytt i sängen och sen ge mig ut på någon strapats.
Arrive Derci! (ingen aning hur det stavas, men adjöss på er och puss!)
måndag 24 maj 2010
söndag 23 maj 2010
Festival
Okej, så det blir ingen festival i år då. Känns lite tomt, men man kanske skulle passa på att växa upp istället?
Jag har en kluven inställning till festivalande. Jag vet inte om jag gillar eller inte gillar hur folk blir då.
90% (dvs de som inte redan har den stilen) av alla som åker ändrar plötsligt klädstil, från vanliga kläder till stora solglasögon, korta shorts, slappa linnen, rufsigt hår och stövlar eller converse. Vissa tar på sig konstiga dräkter och spelar Bajsman och annat. Och så låter man andra skriva och måla på ens kropp och utsätter sin omgivning för samma sak. Man super oftast som ett as och gör saker man inte ens skulle göra under sin galnaste fylla någonsin hemma. Man hittar på en massa konstiga upptåg och försöker vara så alternativ och skön som möjligt. Vissa går omkring med en liten cd-spelare och låtsas vara genompoppare. Alla röker med, samtidigt som de tejpar fast sina kompisar i nån stackars brassestol med ölen i handen.
Festival är ett jäkla lustigt påfund. På ett sätt stör jag mig sönder på att allt som aldrig annars är tillåtet plötsligt tillåts. Och på att folk byter stil helt och hållet. Men på ett annat sätt är jag precis likadan som människorna jag stör mig på, alltså måste det betyda att festivalmood och hemmamood faktiskt är helt olika saker. Trots allt, när jag tänker efter, ändå, jag kanske måste erkänna att, jo det är så - festival är underbart. Jag älskar festival. Jag älskar när människor släpper på sina hämningar och bara ÄR.
(Sen kan man ju diskutera om alkoholen borde behöva vara en så stor del av det hela, men äh. En drog som är laglig, vem bangar?)
hejs
Jag har en kluven inställning till festivalande. Jag vet inte om jag gillar eller inte gillar hur folk blir då.
90% (dvs de som inte redan har den stilen) av alla som åker ändrar plötsligt klädstil, från vanliga kläder till stora solglasögon, korta shorts, slappa linnen, rufsigt hår och stövlar eller converse. Vissa tar på sig konstiga dräkter och spelar Bajsman och annat. Och så låter man andra skriva och måla på ens kropp och utsätter sin omgivning för samma sak. Man super oftast som ett as och gör saker man inte ens skulle göra under sin galnaste fylla någonsin hemma. Man hittar på en massa konstiga upptåg och försöker vara så alternativ och skön som möjligt. Vissa går omkring med en liten cd-spelare och låtsas vara genompoppare. Alla röker med, samtidigt som de tejpar fast sina kompisar i nån stackars brassestol med ölen i handen.
Festival är ett jäkla lustigt påfund. På ett sätt stör jag mig sönder på att allt som aldrig annars är tillåtet plötsligt tillåts. Och på att folk byter stil helt och hållet. Men på ett annat sätt är jag precis likadan som människorna jag stör mig på, alltså måste det betyda att festivalmood och hemmamood faktiskt är helt olika saker. Trots allt, när jag tänker efter, ändå, jag kanske måste erkänna att, jo det är så - festival är underbart. Jag älskar festival. Jag älskar när människor släpper på sina hämningar och bara ÄR.
(Sen kan man ju diskutera om alkoholen borde behöva vara en så stor del av det hela, men äh. En drog som är laglig, vem bangar?)
hejs
fredag 21 maj 2010
Tics & Egoina
Det är så roligt att observera folk och deras omedvetna små särdrag. Och att titta på dem när de sover är jättekul tänkte jag skriva, fast kom på att då skulle nog J bara kommentera nåt dumt som; men hallå du sover ju som en stock hela natten, det är ju jag som ligger och skrattar åt dig.
Det skulle visserligen stämma.
Jag är tydligen väldigt rolig när jag sover för jag pratar och rör mig och slåss och fiser och allt möjligt kul/jobbigt. Det måste bero på att jag drömmer så jäkla skumt, antagligen har jag mycket underliga fantasier när jag är vaken..
I alla fall.
Om man tittar på folk så ser man att de flesta har nån form av.. ja, tics kan vi nog kalla det, kommer inte på något bättre ord. Eller egenheter. Aja. Vissa kanske helt plötsligt blinkar jättehårt, andra vevar med ena armen när de springer (pappa). Många håller inte glaset med lillfingret utan låter det peka rakt ut, en del slänger med luggen en gång i halvminuten för att den hänger i ögonen. En del människor ser man gå exakt lika långa steg när de går på övergångsstället för att man ska träffa rätt ställe på de vita fälten, detta för att det inte ska bli ojämnt eller på något sätt orättvist för den foten som hamnade på kanten av det vita. Och ja, jag är en av dem som håller på så, även med linjerna mellan gatstenarna ibland.
De senare två hör nästan till kategorin Tvångstankar. De är jobbiga. När jag var liten fick jag jätteofta för mig att om jag inte hann över den tröskeln eller in i tvättstugan INNAN den bilen körde förbi och jag såg den på nåt speciellt magiskt ställe, då skulle något hemskt hända. Jag kan göra så ibland även idag, men ju vuxnare jag har blivit desto mindre synligt har jag gjort det. Numera räcker det med att jag blundar för att inte hinna se bilen. Man kan ju inte hålla på o springa sådär.
Ja, det finns många saker som kan utmärka en person. Jag tycker också väldigt mycket om att se folks skrivstil, den är alltid annorlunda än vad man har tänkt sig.
Hur som. Nåt annat jag tycker väldigt mycket om är att läsa Egoinas blogg. Jag brukar ofta glömma bort den och bara dregla över Blondinbella och Kenzas fablife, men E:s är faktiskt riktigt kul! Jag beundrar båda dem väldigt mycket, men B har jag redan lovordat för mycket för att vara rimligt. Jag förstår inte hur man kan komma på så mycket kul? Och så träffande med! Det är fasen en konst. Att vara så observant och sen dessutom kunna skriva det så jag sitter och verkligen skrattar. Eloge!
Nu ska jag dricka öl.
(Så glad att jag har lärt mig dricka det nu, det blir ju trots allt lite billigare)
SOL!
Det skulle visserligen stämma.
Jag är tydligen väldigt rolig när jag sover för jag pratar och rör mig och slåss och fiser och allt möjligt kul/jobbigt. Det måste bero på att jag drömmer så jäkla skumt, antagligen har jag mycket underliga fantasier när jag är vaken..
I alla fall.
Om man tittar på folk så ser man att de flesta har nån form av.. ja, tics kan vi nog kalla det, kommer inte på något bättre ord. Eller egenheter. Aja. Vissa kanske helt plötsligt blinkar jättehårt, andra vevar med ena armen när de springer (pappa). Många håller inte glaset med lillfingret utan låter det peka rakt ut, en del slänger med luggen en gång i halvminuten för att den hänger i ögonen. En del människor ser man gå exakt lika långa steg när de går på övergångsstället för att man ska träffa rätt ställe på de vita fälten, detta för att det inte ska bli ojämnt eller på något sätt orättvist för den foten som hamnade på kanten av det vita. Och ja, jag är en av dem som håller på så, även med linjerna mellan gatstenarna ibland.
De senare två hör nästan till kategorin Tvångstankar. De är jobbiga. När jag var liten fick jag jätteofta för mig att om jag inte hann över den tröskeln eller in i tvättstugan INNAN den bilen körde förbi och jag såg den på nåt speciellt magiskt ställe, då skulle något hemskt hända. Jag kan göra så ibland även idag, men ju vuxnare jag har blivit desto mindre synligt har jag gjort det. Numera räcker det med att jag blundar för att inte hinna se bilen. Man kan ju inte hålla på o springa sådär.
Ja, det finns många saker som kan utmärka en person. Jag tycker också väldigt mycket om att se folks skrivstil, den är alltid annorlunda än vad man har tänkt sig.
Hur som. Nåt annat jag tycker väldigt mycket om är att läsa Egoinas blogg. Jag brukar ofta glömma bort den och bara dregla över Blondinbella och Kenzas fablife, men E:s är faktiskt riktigt kul! Jag beundrar båda dem väldigt mycket, men B har jag redan lovordat för mycket för att vara rimligt. Jag förstår inte hur man kan komma på så mycket kul? Och så träffande med! Det är fasen en konst. Att vara så observant och sen dessutom kunna skriva det så jag sitter och verkligen skrattar. Eloge!
Nu ska jag dricka öl.
(Så glad att jag har lärt mig dricka det nu, det blir ju trots allt lite billigare)
SOL!
torsdag 20 maj 2010
Det är sent och jag är ledsen
tur i alla fall att man har en mamma som man kan prata med och som tröstar en hur dum man än har varit..
.
funderar på att dra en sväng till evedal imorgon. och sitta utanför då såklart, 350 hade jag knappast betalat då detta inte är en riktig festival. "".
alternativt kanske man kan simma in? festivalområdet borde ju ändå gå ända ner till vattnet, eller? har inte varit där så jag har sett. men fan, (hoffmaestro och) alphaville (och timo räisänen och joel alme). det är inte så illa pinkat för att vara växjö, det måste nog alla tillstå.
nu måste jag verkligen sova, fan ta mig
.
funderar på att dra en sväng till evedal imorgon. och sitta utanför då såklart, 350 hade jag knappast betalat då detta inte är en riktig festival. "".
alternativt kanske man kan simma in? festivalområdet borde ju ändå gå ända ner till vattnet, eller? har inte varit där så jag har sett. men fan, (hoffmaestro och) alphaville (och timo räisänen och joel alme). det är inte så illa pinkat för att vara växjö, det måste nog alla tillstå.
nu måste jag verkligen sova, fan ta mig
För att låtsas att allt är som vanligt
Är det någon som inte har sett Greyson Chance (namnet?) framföra sin version av Gagas lugnare version av Paparazzi?
Skulle inte tro det, men här är klippet för de som sjukt nog inte har sett det (Gud hjälpe er om ni inte hade haft mig vill säga) och för de som fortfarande inte har fått nog.
13
jäkla
år
Sånt får en att panika lite. Om han är tretton år och redan åstadkommit det här.. Ja, ni vet hur man tänker.
Men man får tänka att gudars vad roligt för honom som redan kommit på vad han är ämnad att göra (ja, jag antar att det är så i alla fall!), men man har ju trots allt ett helt liv och hur mycket tid som helst framför sig att komma på sitt eget öde. Bara man inte glömmer bort att det är resan mot målet man lär sig mest av. Ibland till och med Vägen Mot Resan (VM-resan, ye!).
Det här hade kunnat bli ett hur långt inlägg som helst, men nu ska jag kolla kanal9mysigainredningsochhussäljarprogram med min mamma. Mispis.
Löv
Skulle inte tro det, men här är klippet för de som sjukt nog inte har sett det (Gud hjälpe er om ni inte hade haft mig vill säga) och för de som fortfarande inte har fått nog.
13
jäkla
år
Sånt får en att panika lite. Om han är tretton år och redan åstadkommit det här.. Ja, ni vet hur man tänker.
Men man får tänka att gudars vad roligt för honom som redan kommit på vad han är ämnad att göra (ja, jag antar att det är så i alla fall!), men man har ju trots allt ett helt liv och hur mycket tid som helst framför sig att komma på sitt eget öde. Bara man inte glömmer bort att det är resan mot målet man lär sig mest av. Ibland till och med Vägen Mot Resan (VM-resan, ye!).
Det här hade kunnat bli ett hur långt inlägg som helst, men nu ska jag kolla kanal9mysigainredningsochhussäljarprogram med min mamma. Mispis.
Löv
Jävla liv
Jag hatar mig själv så mycket just nu, varför kan jag inte skriva här.
När vissa saker inte går att gottgöra, hur gottgör man då?
När förlåt inte räcker och presenter och gullgull känns ytligt?
Vissa stunder känns det som vanligt, men sen börjar jag tänka.
Fan vilken svag människa jag är.
Jävla helvetes skit
När vissa saker inte går att gottgöra, hur gottgör man då?
När förlåt inte räcker och presenter och gullgull känns ytligt?
Vissa stunder känns det som vanligt, men sen börjar jag tänka.
Fan vilken svag människa jag är.
Jävla helvetes skit
tisdag 18 maj 2010
Jag slår nu ett slag för småstadslivet,
för här finns lika mycket kul som någon annanstans om du bara har öppna sinnen, energi och lite fantasi. När du går på stan är 90% av alla du ser människor du aldrig har sett innan, men ändå känner du att du är någon. För det är det som är småstadens charm. Du kan längta hur mycket du vill till London Stockholm Tokyo Paris, men när du väl är där slår jag vad om att du skulle sakna det du hade, sakna att Vara någon. Det är klart att det är coolt att säga att du bor på nåt sånt ställe, att Växjö var för litet och tråkigt för dig. Det är klart att det är coolt, men hur alternativ eller snygg eller duktig du än är, är du ändå bara Någon som står bland alla andra och väntar på tunnelbanan.. Frågan är om just du skulle bli en av de få som faktiskt inte innerst inne längtar Hem. För när du inte har någon, du känner dig liten, du känner att Nu måste jag bli vän med alla och vara på topp hela tiden. När de som vet vem du Är är för långt borta för att komma och trösta dig när du gråter och för dyra att ringa till, då är du rätt ensam. Men visst, det är klart, du är ju ung och ska upptäcka. Och hittar du det du söker så grattis, då är jag glad för din skull. Själv har jag insett att storstadslivet är något jag bara klarar av ibland och i små doser, som tur är finns det flera stora städer inom 4 timmar härifrån om jag blir sugen någon helg.. Men som sagt och i alla fall, det finns ju de som har vuxit ifrån sin hemstad på riktigt och som inte saknar småstadslivet alls. Jag kommer inte göra det, men det är klart att du ska ge det en chans om du vill bli hon eller han som är Världsvan. Och det är också klart att de riktigt stora lönecheckarna är fler där än här.
Glöm bara inte;
Att trots allt och konstigt nog ser du faktiskt nya saker varje gång du cyklar
på samma gata du cyklat på
varje dag
i hela ditt liv.
Plus att du kan lyckas och bli framgångsrik även om du inte är i New York.
Home is where your heart is.
/E.
Glöm bara inte;
Att trots allt och konstigt nog ser du faktiskt nya saker varje gång du cyklar
på samma gata du cyklat på
varje dag
i hela ditt liv.
Plus att du kan lyckas och bli framgångsrik även om du inte är i New York.
Home is where your heart is.
/E.
torsdag 13 maj 2010
Community
God kväll eller god natt eller nåt på er.
Har ni sett serien Community någon gång?
Jag vet inte ens vilken kanal den går på eftersom jag är en sån hemsk människa som begår hemska brott på Internet. Eller ja, numera är jag lite för feg för att göra det, så jag lejer J. Det tycker jag är ett jättebra system som jag har kommit på! Jag vet bara att den heter Community och sänds säkert vid åttatiden en gång i veckan eller så.
I alla fall. Community är en fantastiskt bra serie, den är nog den bästa jag nånsin har följt. Det finns tre serier jag har följt och älskat innan jag började kolla på den här. De är; Gossip Girl (första säsongen bara, sen blev det lite väl mycket intriger och jag kände mig lite väl töntig som njöt så mycket av att tråna efter deras ickeexisterande leverne), It's always sunny in Philadelphia (tills den blev lite för extrem i brist på idéer eller något) och How I met your mother. Sen har jag såklart följt andra serier också, men om vi uppehåller oss vid den senare delen av mitt liv blir det smidigare.
Community handlar kort och gott om ett helt omaka hopkok av helt olika människor, som egentligen inte har så mycket mer gemensamt än att de går i samma spanskaklass. De är också ganska ensamma allihopa, så den studiegrupp de bildar blir lite som en familj för dem. Sen är det sköna med den här serien att den inte har någon handling förutom den att relationerna dem emellan ändras över tid på olika sätt. Vad som är ännu skönare, dock, är att alla är så rackarns roliga. De drar liksom skämt som normala människor kommer på! De är sällan fyndiga, men det är sånt som jag skrattar åt. Eller jo, de är väl fyndiga ibland, men det handlar mest om att fula sig. Och alla är roliga på olika sätt, men jag kan ändå skratta med alla och jag kan inte bestämma mig för vem som är min fabborit. Inte för att jag behöver det. Jag behöver bara titta och njuta och längta till nästa avsnitt. Får hoppas bara att de slutar när de är på topp, det gör så ont i själen att se en bra serie balla ur.
Det jag ville komma till med det här är såklart att ni borde se ett avsnitt. Det hade räckt om jag skrev det eftersom ni ändå lyder varje vink från mig. maha.
Nä nu börjar det bli sent och jag börjar få ont i huvudet, så jag gissar att det strax är dags att krypa till kojs. Det är en lång och intensiv dag som väntar imorgon på jobbet, men det ska jag klara galant. Med ett par schyssta affärer i orderpärmen och sen en karroevekväll med vin borde det bli en bra dag. Om jag bestämmer det blir det det. Så det bestämmer jag nu.
Tråkigt inlägg. Men det gör inget för jag får det!
God kväll eller god natt eller nåt på er dårå, nana fint!
Har ni sett serien Community någon gång?
Jag vet inte ens vilken kanal den går på eftersom jag är en sån hemsk människa som begår hemska brott på Internet. Eller ja, numera är jag lite för feg för att göra det, så jag lejer J. Det tycker jag är ett jättebra system som jag har kommit på! Jag vet bara att den heter Community och sänds säkert vid åttatiden en gång i veckan eller så.
I alla fall. Community är en fantastiskt bra serie, den är nog den bästa jag nånsin har följt. Det finns tre serier jag har följt och älskat innan jag började kolla på den här. De är; Gossip Girl (första säsongen bara, sen blev det lite väl mycket intriger och jag kände mig lite väl töntig som njöt så mycket av att tråna efter deras ickeexisterande leverne), It's always sunny in Philadelphia (tills den blev lite för extrem i brist på idéer eller något) och How I met your mother. Sen har jag såklart följt andra serier också, men om vi uppehåller oss vid den senare delen av mitt liv blir det smidigare.
Community handlar kort och gott om ett helt omaka hopkok av helt olika människor, som egentligen inte har så mycket mer gemensamt än att de går i samma spanskaklass. De är också ganska ensamma allihopa, så den studiegrupp de bildar blir lite som en familj för dem. Sen är det sköna med den här serien att den inte har någon handling förutom den att relationerna dem emellan ändras över tid på olika sätt. Vad som är ännu skönare, dock, är att alla är så rackarns roliga. De drar liksom skämt som normala människor kommer på! De är sällan fyndiga, men det är sånt som jag skrattar åt. Eller jo, de är väl fyndiga ibland, men det handlar mest om att fula sig. Och alla är roliga på olika sätt, men jag kan ändå skratta med alla och jag kan inte bestämma mig för vem som är min fabborit. Inte för att jag behöver det. Jag behöver bara titta och njuta och längta till nästa avsnitt. Får hoppas bara att de slutar när de är på topp, det gör så ont i själen att se en bra serie balla ur.
Det jag ville komma till med det här är såklart att ni borde se ett avsnitt. Det hade räckt om jag skrev det eftersom ni ändå lyder varje vink från mig. maha.
Nä nu börjar det bli sent och jag börjar få ont i huvudet, så jag gissar att det strax är dags att krypa till kojs. Det är en lång och intensiv dag som väntar imorgon på jobbet, men det ska jag klara galant. Med ett par schyssta affärer i orderpärmen och sen en karroevekväll med vin borde det bli en bra dag. Om jag bestämmer det blir det det. Så det bestämmer jag nu.
Tråkigt inlägg. Men det gör inget för jag får det!
God kväll eller god natt eller nåt på er dårå, nana fint!
måndag 10 maj 2010
Les Goldcorn
KL
Fet ingång till toan i ett av KLs många köpcentrum
Fet inomhusbergodalbana i ett annat av KLs många köpcentrum
Jonathans favoritbild på mig alla kategorier. (Det är faktiskt sant)
En slags surfare som blir fotad. Älskar bilden.
Den här bilden skulle inte kommit med, men jag lyckades inte ta bort den. Jag körde istället på syns nästan inte - finns nästan inte-teorin och förminskade den så mycket jag kunde.
Helt jävla fantastisk soluppgång (för övrigt tycker jag bättre om soluppgångar, de är ofta klarare, plus att jag i regel gillar början av dagen mer än slutet)
J och sötaste doggen ever som vi hittade på golvet i en restaurang!
Hittade världens bästa funktion på min kamera. Den här bilden vill jag rama in.
ser ni havet?
Helå
Vackert ljus på Gili.
Fyra nyanser av blått.
Gili
Tjejen med de snygga benens ben och massa flytande skor
Fantastiskt vackert åskväder (- ja, man kan tycka det.)
Romantisk middag
Någon slags ceremoni
Den vackraste kvinnan jag sett i mitt liv men ingen förstår mig..
Rädda regnskogen punkt se? (han suger på en toaluftfräschare)Nu är det sent och jag måste sova, men jag har många bilder kvar att visa. Laddar upp dem en annan gång. Klart ni bryr er liksom :)
Kärlek
Kärlek
Äntligen Hemma
Ja, gott folk, nu är jag tillbaka.
Kyla, rutiner, framtidsplaner, prestationsångest, försvinnande bränna, förvirring, städning och torr hud.
När jag var iväg kändes det som om tiden gick i ultrarapid verkligen, vi gjorde saker hela tiden och man hade hela tiden något att se tillbaka och fram på! Nu har det helt plötsligt redan gått 5 dagar sedan vi kom hem. Det här med att tiden går fort när man har roligt, det stämmer inte när man är vuxen. Det stämmer bara när man är barn och går på kalas och sånt. När man är vuxen, då går tiden fortare när man har fullspäckat och varierande schema, och långsammare när allt går på rutin. Det kanske borde ge en en tankeställare - vad gör man egentligen med sitt liv? Eller snarare - vad gör man inte med det?
På nästan 2,5 månader har jag sett så mycket. Det är nästan lite synd att jag inte hade datorn med mig för jag hade så gärna gett lite uppdateringar under resan. Nu är det liksom för mycket att skriva om så det skulle bara bli dåligt om jag gav mig på det. Inte för att jag inte gillar att skriva mycket och långa och utdragna texter (finns inget under min skoltid jag fått så mycket kritik för som min tendens att skriva alldeles för mycket och komplicerat), men jag kan ha som ursäkt att jag "ser framåt" :)
Fast jag borde ändå göra en liten sammanfattning, i alla fall över det som ni kan tänkas bry er om. Det är ju trots allt ni som ska roas av att läsa här, inte jag - jag roas av mitt liv, ni roas av mig. Höhö. (För ert liv är ju att hänga här, aight?) Nerå ;P. Här kommer sammanfattningen:
Ciao!
Kyla, rutiner, framtidsplaner, prestationsångest, försvinnande bränna, förvirring, städning och torr hud.
När jag var iväg kändes det som om tiden gick i ultrarapid verkligen, vi gjorde saker hela tiden och man hade hela tiden något att se tillbaka och fram på! Nu har det helt plötsligt redan gått 5 dagar sedan vi kom hem. Det här med att tiden går fort när man har roligt, det stämmer inte när man är vuxen. Det stämmer bara när man är barn och går på kalas och sånt. När man är vuxen, då går tiden fortare när man har fullspäckat och varierande schema, och långsammare när allt går på rutin. Det kanske borde ge en en tankeställare - vad gör man egentligen med sitt liv? Eller snarare - vad gör man inte med det?
På nästan 2,5 månader har jag sett så mycket. Det är nästan lite synd att jag inte hade datorn med mig för jag hade så gärna gett lite uppdateringar under resan. Nu är det liksom för mycket att skriva om så det skulle bara bli dåligt om jag gav mig på det. Inte för att jag inte gillar att skriva mycket och långa och utdragna texter (finns inget under min skoltid jag fått så mycket kritik för som min tendens att skriva alldeles för mycket och komplicerat), men jag kan ha som ursäkt att jag "ser framåt" :)
Fast jag borde ändå göra en liten sammanfattning, i alla fall över det som ni kan tänkas bry er om. Det är ju trots allt ni som ska roas av att läsa här, inte jag - jag roas av mitt liv, ni roas av mig. Höhö. (För ert liv är ju att hänga här, aight?) Nerå ;P. Här kommer sammanfattningen:
- Vi har mest varit i Malaysia, men även i Indonesien, Singapore och en minisväng in i Thailand eftersom vi fick nästan 2 veckor extra p.g.a./tack vare vulkanaskan. Thailand var bra, Indonesien var bättre, Malaysia och Singapore var bäst.
- Det sämsta på resan var: att vara kladdig på kroppen jämt, bära en alldeles för tung väska för min lilla lilla kropp, behöva förhandla om pris jämt och ständigt, alla sjukhusbesök (J blev biten av en apa så han var tvungen att rabiesvaccinera sig, så typiskt honom), gå ner för berget i tron om att det skulle vara lätt som en pannkaka, bli särbehandlad för att man var turist (t ex fick vi böta (läs muta) för att vi inte hade International Driving License när vi åkte motorcykel. Undrar hur mycket pengar polisen begär av alla locals som åker omkring utan hjälm, är 6 år gamla, kör alldeles för fort och är 3 ungar på samma..), behöva vara misstänksam mot alla som försöker hjälpa en, minimaneterna som var i vattnet ibland när man snorklade, ofräscha sängar och så vidare och så vidare. Men det är ju inte det negativa vi ska fokusera på, eller hur?
- Det bästa på resan var: att nå toppen och se soluppgången över molnen på Mt Kinabalu (- dock inte lika kul att gå varken upp eller ner kan jag säga, men det var helt klart värt det), strosa omkring i Singapore på kvällen, åka motorcykel bland risfälten på Balis inlandsbygd, härja i vattenparken i Kuta, festa med bankmänskineserna i Sandakan, njuta av vädret och vyerna i Cameron Highlands, dricka farligt billig alkohol (Gin and Juice, yo!) på Langkawi, bada järnet på Perhentian Islands, fördriva tiden med att vräka i mig karamellpopcorn under x antal besök på 16-kronorsbiograferna (Kick-Ass är för övrigt one hell of a fet film som alla måste se, jag har gått så långt som att lägga till Hit-Girl som ett extra andranamn! Lovar!), shoppa i Kuala Lumpurs fantastiska köpcentrum, snorkla på Tioman, umgås med underbar guesthousepersonal i Krabi och mycket mycket mer..
- Resan har varit underbar, men det främsta jag har insett är att vi har det så fantastiskt bra i Sverige. Jag menar, behöver vi en soldos ibland är det ju bara att ta en restresa till vilket varmt land som helst. Det har i stort sett alla råd med. Men standarden här är otrolig om man jämför. Visserligen verkar de lyckligare där, vilket jag var så avundsjuk på att jag nästan grät ibland, men vid närmare eftertanke skulle jag trots allt inte vilja byta med dem. Jag ser det istället som en rolig utmaning att vara glad och lycklig i ett gråkyligt land och ha möjligheter. Leva enkelt, jobba 12 timmar/dag och vara nöjd på något random gatubutiksjobb, inte behöva längta efter sommaren nånsin, bara chilla hela tiden.. Nä, det är inte riktigt livet för mig. Jag är framgångskåt, så är det.
Ciao!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
