tisdag 9 februari 2010

Liten

Ibland tänker jag på hur stor världen är.

Jag tänker på alla människor
Alla händer jag aldrig kommer få skaka
Personligheter jag aldrig kommer att lära känna
Kommer aldrig få hälsa på hos dem
Aldrig tala deras språk
Aldrig ens se dem

Det räcker att vi tittar på lilla Växjö.
"I Växjö känner alla alla". Ye right!

Tänk vad många vänner man måste gå miste om bara för att världen är så stor.

Jag brukar ofta tänka mig in i andra människors tankar. Vart är de på väg? Varför ser hon så glad ut? Varför gråter han? Vem väntar tjejen sms ifrån? Den där mamman där borta är säkert olycklig över att leva enformigt och stoppar för tusende gången ner tacoingredienserna i kundvagnen. Undrar om hon vill ha hårda eller mjuka skal? Undrar om hon tittar på Let's Dance eller På spåret?

Det är kul att tänka så, men jag får varje gång lite panik. Tänk om min själsfrände nyss gick förbi. Hur sjutton ska man tänka för att inte tänka så här? Jag har ju världens bästa kompisar, men tänk om de egentligen inte alls är de optimala vännerna för mig?

Nä nu får det vara nog med sånt här. Klockan är 23.52 och jag ska upp vid fyra imorgon. Morgonmöte i Kristianstad. (Och så kan jag ju inbilla mig att jag kommer kunna vara positiv, haha om ändå)




God natt alla små människor
-panik

Inga kommentarer: