Jag mår lite konstigt idag.
Var tråkig mot Karro i morse och har ont i nacken och är trött trött trött och lite ledsen.
Det känns som att det är alldeles för många som är eller blir sjuka, alldeles för många som dör just nu. Det behöver inte ens vara någon nära till mig som råkar ut, jag blir ledsen bara jag ser en ambulans köra förbi..
Tror jag har skrivit något om det här innan men just nu känns det som att det händer extra mycket skit.
Jag börjar tänka på mina egna nära och det slår mig ännu en gång hur mycket jag älskar dem. Man MÅSTE ta vara på det man har, för ordspråket har så rätt;
Man vet inte vad man har förrän man har förlorat det.
Men så långt ska det väl inte gå, att man behöver förlora något för att inse. Man måste kunna se sig omkring och se allt som är bra. Alla människor som tycker om dig så mycket att de skulle kunna göra vad som helst för dig, hur vackert det är omkring dig, hur gott ställt du faktiskt har det. Försök se det du har och inte det du inte har. Sen ska man såklart sikta högt och följa sina drömmar, men ibland måste man stanna upp och bara ta sig tid att njuta. Känna kärlek, ge och få. Det tror jag!
Detta är egentligen så självklart (och klyschigt för den delen!), men ofta tycker jag att det är det självklara man behöver påminnas om. Så börja se dig omkring och visa uppskattning! Lär dig se vad som är tecken på kärlek och använd dem själv också. Det kan vara en liten liten gullig gest från pojkvännen du lägger märke till, eller att du åker och hälsar på din morfar utan att du måste. Och lite regnigt väder betyder ju faktiskt att någon (som inte är Gud, jag får inte bli för religiös här mitt i allt klyschigt) vill att växtligheten ska frodas.
Det finns så mycket att bli glad för och göra andra glada för och det är så enkelt! Bara man ser vad man har och inte det man inte har.
Nu ska jag bädda bröllopsbäddning på jobbet, romantiskt värre!
Kärlek och sol (på riktigt idag!)
/evertina
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar