Hej, Kärlek och Prettocyner

Idag är det en bra dag. Jag vet inte varför, men jag behöver inte ha någon anledning. Det är kallt och kallt och kallt och blåsigt och ruggigt ute, jag är inte ledig, jag är rätt ful idag. Men GÅTTÄMIT HELL YESS jag är på G! Underbart! :D

Ikväll blir det pardy hos Sebbe och Sassa med gratis berusningsdryck, man kan ju undra hur kvällen kommer sluta..
Men ännu har jag ett par minuter att skriva något random och halvfilosofiskt.

Om jag har förstått innebörden av ordet cynism rätt, då hatar jag cyniker. Eller menar jag pretton? Vi säger att jag menar en slags blandning. Jag hatar prettocyner.
Visst, ibland dissar jag också de som fortfarande hänger på Oléo (åtminstone de dagar då jag själv inte är sugen) och tycker folk är patetiska när de blir för glada över en småsak. Jag tycker ibland att vissa musikstilar inte är okej o.s.v. o.s.v.
Men.
Vad tragiskt det är med folk som aldrig unnar andra att vara glada fastän de inte har någon egentlig anledning, som fnyser åt radiomusik oavsett om låten är bra eller inte, som envist sitter kvar i baren när andra ger sig hän åt sin primitiva vilda danssida. Fan vad tragiskt det är - jag hoppas verkligen att jag inte är sådan, åtminstone inte alltid!

Jag tycker man ska leva sitt liv utan att tänka på de som synar det ur en tråkvinkel. Bara strunta i de Bittra jävla människorna.
Låt folk tycka att det är skitkul att spela Fia med knuff, låt folk dansa fastän de inte är duktiga, låt folk ha fel åsikter och musiksmak. Då blir alla lite gladare. Det tror jag.

Dö, prettocyner, dö!
puzZz habibi