Något som är jobbigt är när andra plötsligt utnyttjar tillfället att ta hänsyn till ofrivilliga och inte konstanta omständigheter. Detta gör ofta att ens åsikt eller tillstånd inte tas på allvar. För att förtydliga, ett exempel:
När jag har mens är meningen med att gråta, vara arg eller sjuk lika med NOLL.
För jag har ju mens och allting som händer då beror bara på den.
Det är precis som att skylla på dåligt väder när man känner sig lat. Regnet ger dig något att skylla på, en anledning att stanna hemma istället för att ge dig ut på den dagliga löparrundan.
Nu har det förra exemplet egentligen inte väldigt mycket att göra med det senare (trots att jag ofta förknippar mina perioder med regn, helvete, smärta och allt jävligt livet har att erbjuda), men principen är nog densamma. Och min inställning till detta ifrånskyllningsfenomen är.. wait for it... Negativ såklart! Det finns inget mer oproffsigt än att skylla på yttre omständigheter. Det fick jag lära mig i den hårda Telenorskolan. Belys aldrig någon annan orsak än den du själv har skapat.
Sen vet ju jag med att man ofta bara vill skrika ut att DET VAR HAN - VARFÖR ÄR DU SUR PÅ MIG - JAG BEHÖVER INTE TA ÅT MIG - MEN VAFAN DET ÄR JU INGA KUNDER I BUTIKEN HUR SKA JAG DÅ SÄLJA men visar du att du är stark(?) nog att inte göra det (självklart finns det gränser..) utan istället hjälper till att reda ut och hitta en lösning på situationen - då tror jag det genererar i mer respekt i slutändan. Både från dina jämlikar och från de högre organen eller cheferna eller vad det nu kan tänkas vara.
Det var som en överordnad sa till mig en gång;
Vi har inga kunder idag för det är blåsigt.
Say what, som om inte folk går in i affärerna jämte fastän det är blåsigt liksom? Ta en titt på vad som har gått fel istället för att säga att det är kunderna det är fel på. Kunden har alltid rätt, goddamnitcharlie.
Hursom.
Nu ska jag slagga var tanken. Och imorgon ska jag boka weekend till destination unknown. Spännande.
Jag avslutar med en söt, lite halvtöntig låt (som vanligt när det är jag som har lagt upp den) som söstra mi introducerade mig för precis. Originalet är samma låt fast mer upptempo och med bebissångröst, d.v.s. inte något jag vanligtvis gillar. Fast det är nog originalet du känner igen den ifrån, om du nu känner igen den.
Håll tillgodo och
Godnatt allihopa, everybody!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar