söndag 8 november 2009

Lite om fotboll och tre älskvärda låtar

Det är så roligt att iaktta pappor, och mammor ibland, när de kollar på hockey och fotboll på tv. Man har liksom ingen kontakt med dem överhuvudtaget, i alla fall inte utan att man måste placera sin fetröv framför tv-skärmen. Fast då blir det oftast ett himla liv.

Jag tror det är här alla barn lär sig svära, i tv-soffan.
För här säger inte ens mammorna till.

Fascinerande skulle jag vilja säga!

Jag tycker verkligen att fotboll och hockey på tv suger. I verkligheten går det an, fotboll är bland det bästa som finns att spela. Det finns ju en anledning till att jag spelade fotboll i nio år av mitt liv, även om jag de sista två åren var ganska.. eh, jätteneggo. Men fotboll på tv.. näe! Dessutom är det så missvisande, för planen ser så mycket större ut än i verkligheten.. När det är fotboll på så hög nivå som det oftast är när det sänds i rutan så är den också alldeles för seriös. Allt handlar bara om 4-4-2, markeringar och ilska (passion??) när domaren är Dum i huvvet och Vafan såg du inte det och Hur i helvete kan det bli straff där och Varför ger du mig rött kort för att jag spottade honom i ansiktet. Det är därför folk älskar att se spelare som Zlatan (dock inte heller guds bästa barn) och Marta; eftersom de står utanför spelnormen. Heja osvenskt.

..

Jag är för övrigt jätteförkyld och dessutom ganska ordentligt vinterhalvårsdeppig. Om det nu är vinterhalvåret jag ska skylla på eller att jag går på det där med att man blir nedstämd när september börjar.

Men Navid Modiri & Gudarna i torsdags var ett varmt litet ljus i höstmörkret.




och här är två andra underbaringar





och efter mycket tankeverksamhet har jag kommit fram till att jag skulle sjunga låten om herr smartsida om jag hade varit med i idol i fredags. världens bästa låt-tema-fredagen.


Peace out yo bro

Inga kommentarer: