Nä nu så

Nu får det vara nog med misär på Surbrunnsvägen.

Nytt år och nya möjligheter brukar man ju säga, och så brukar man avlägga nyårslöften. 2010 kommer som vanligt bli året då alla började träna, slutade röka, drog ner på alkoholen och tog tag i sina liv. Yeeeee right..!

Det är rätt gulligt hur många som bara väntar på nån slags gräns, typ som nyår, för att först då ändra på sig. Man behöver väl förbereda sig inför det där jobbiga (träning, sluta röka osv) och dessutom unna sig att vara extra lat och bolma extra många ciggisar den sista tiden man får det.

Ja ja.
Jag hade ett okej nyår, som vanligt tror jag. Jag tänker varje år att Halå nyår är väl inte överskattat, men sen när jag tänker tillbaka på allt fireri var nog inget så kul som jag vill minnas det. Typiskt mig! I alla fall.. Kvällen började som den alltid börjar (på ett sätt som visserligen alltid är trevligt), hemma hos Carlssons med familjen. Sen bar det av mot Teleborg och till Tessans nya lägenhet (bah jag vill också ha!) och en massa folk jag känner. Nästan lite för många jag känner, vilket inte kändes så spännande som jag hade önskat. Vad hemsk jag är, vill inte vara med mina kompisar.. haha. Sen missade vi tolvslaget ganska hårt. Vi firade vårt på Willys parkering, mycket random. Sen sprang vi (ja faktiskt gjorde vi det, eller ja, tre av oss) till IOGT i hopp om att kunna hooka med några kvarblivna trevliga människor, ty vi kände att kvällen fortfarande var ung. Det fanns typ inga kvar förutom några fula, och en massa ungar som är alldeles för små för att smälla fyrverkerier (stackars mina ungar en dag, de kommer vara så mobbade för att jag förbjuder dem att göra allting som är kul). Så alltså, fortfarande inget spännande denna kväll. Sen började alla snacka om att dra dit vi alltid brukar, men då kände jag att nä, nu blev det lite väl rutinmässigt, och jag ringde min pojk för att höra vad han hittade på. Han var tydligen på väg till söder och jag sprang ifatt. Dock var han arg på mig för att jag inte hittade vart jag skulle (inte så lätt när förklaringen jag fick var typ Det är väl bara att leta, ååååå vad jobbig du äääär!) så, stämningen var väl inte den bästa när jag väl kom fram. Men men, alla var ändå så trötta, så den sista anhalten blev inte så långvarig. Vi gick hem till hovshaga.

Så nu ska alltså även jag gå omkring och säga att nyår är överskattat. Så trist.





Det var alltså mitt nyår. Nu har jag bråttom till min arbetsplats.
PUZZZZINUZZZIIOO