ALLTSÅ HEJA MIG

Jag älskar mig själv för att jag har stått i bostadskö så länge.
Jag har nämligen fått en lägenhet.
IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH!!!

Alltså det här är så sjukt. Jag och mamma var för några veckor sen och vandrade runt på Campus för att notera i vilka hus det är okej att bo i. Slottsstadenhusen var ett fint område tyckte vi, och särskilt häftiga var ju lägenheterna längst upp med balkongen som hade så högt i tak och nog hade lite sjöutsikt. Ett tag efteråt, bara några dagar efter det att jag hade blivit antagen till utbildningen, slängde jag in ett par intresseanmälningar på två lägenheter jag knappt visste var de låg. En tvåa på 37 kvadrat och en trea på 53,3. Dagen efter bara råkade jag logga in igen och såg att jag hade fått två erbjudanden. Jag tänkte inte så mycket då, men sen kom kloka mor och sa att Ring för sjutton. Så gjorde jag det, och både han som hade 37an och han som hade 53an var hemma samma kväll så vi åkte dit helt enkelt. 37an var en okej lägenhet, men jag kunde bara tänka på 53an som jag hade suktat över och nästan våndats över att jag hade anmält mig till (de kostar alldeles för mycket nämligen). Men jag kunde inte förvänta mig för mycket. Förrän vi kom dit.

Folk, jag har numera min drömlägenhet, en sån som mamma och jag gick och suktade efter. Med stor balkong (sol mellan morgon och 17.00, och om man sätter sig i loftgången på andra sidan (vid huvudentrén) har man även solnedgång), fönster på tre håll, utsikt över Skirsjön och skogen däremellan. Jag har plats för gästsäng och jag kan ha en Walk-in-closet för jag har ett guldextrarum. Dessutom är det ett lugnt läge och jag har vindsförrådet precis våningen ovanför.

Mitt liv leker just nu. Jag kan knappt bärga mig till den 1 september. Gud vad jag är glad