Religion igen! Varning för provokation och orättvisa antaganden.

Hej hoppar alla gummisnoppar? Nej det gör de inte.

(verkligen inte kul, jag vet det)

Idag tänkte jag skriva om att ha slöja.

Jag skulle kunna vara en bra askungemänniska och tycka rätt om det här, d.v.s. att man ska få ha slöja om man vill. Men jag tycker inte det, inte generellt sett i alla fall. För i minst hälften av fallen, det slår jag vad om, så är det inte frivilligt om man ska ha slöja på sig eller inte, utan det är någon annan i familjen som tycker att det ska vara så. Och då kan folk snacka hur mycket de vill om att det inte står något om det i Koranen, men det är ju ändå en religiös grej? Det känns det ju som i alla fall eftersom det är muslimer som bär det. Slöjbärandet är verkligen en väldigt stark tradition i muslimvärlden, men varför finns den?

Ja man skulle ju kunna dra ursäkten att man tycker att det är snyggt, men helt ärligt. Alla har ju olika smak, men hur många har man egentligen sett som faktiskt klär i slöja? Jag kan räkna dem på ena handen! Jag tycker verkligen inte att det ser bra ut, jag är jätteledsen, men jag är bara ärlig. Och om det nu inte är någon religiös grej får man väl ha åsikter om det här lika väl som att man får ha åsikter om att löshår är fult eller att emostilen är så hejjagvillbarahauppmärksamhetförjagvarmobbadinnanochgörnågonslagsrevoltnu.

Sen skulle man ju kunna säga att man helt enkelt bara vill ha det, en anledning som är ganska vanlig. Men vem är det som vill att du ska ha den? Är det verkligen du? Vad symboliserar den om det nu inte står något om den i den heliga skriften? Jättekonstigt tycker jag!

Men sen finns det ju de som faktiskt vill och gillar att ha slöja. Som vill föra traditionen vidare och visa för alla vilken bakgrund man har, för det uppenbarar ju sig ganska tydligt med en attiralj som denna. Visst, i såna här fall accepterar jag det, men i de flesta fall tror jag verkligen inte att det är så. Men vad kan jag säga om det egentligen? Jag har ju ingen aning, men ändå har jag det.

Det känns dessutom som att tjejerna som bär slöja ofta tenderar vara de blyga tjejerna som bara umgås med varandra och alltid täcker hela sig och aldrig umgås med någon utanför skolan..

Sen kan man å andra sidan diskutera vilket som är att föredra; lösaktigheten hos många "kristna"/"helsvenskar" eller återhållsamheten som ofta återfinns hos kvinnor som är slöjbärare. Det känns som att det är antingen eller och inget av det är egentligen bra! Jag reagerar på båda sidorna av det hela. Går det förbi en tjej (nu snackar vi bara om tjejerna, för det är mellan dem de största skillnaderna finns) som har shorts som är så korta att man ser vecket och sen ett jätteurringat linne och högklackat som hon inte kan gå i till det - då tycker jag synd om henne. Jag tänker typ; var gick det fel? Hur uppfostrade hennes föräldrar henne? Tycker hon verkligen att det ser bra ut? .. Exakt samma grejer tänker jag på om jag ser en tjej i slöja och i övrigt heltäckande kläder. Jag kan inte hjälpa det men jag tänker verkligen; stackars tjej, har din pappa tvingat dig att se ut så där och bestämt att du inte får gå ut på helgerna o.s.v. o.s.v. Jag vet att det inte är så men jag tänker så omedvetet!

Så grejen är att jag inte är anti bara den ena sidan utan också den andra, så de som känner sig träffade och stötta på något vis - tänk på att det här är vad jag tycker, och det jag tycker är sällan rättvist eller fördomsfritt.

Grejen är att jag vet vad som "är rätt". Jag vet exakt vad man bör tycka i alla frågor, men jag kan inte hjälpa att jag ibland har åsikter som att till och med Sverigedemokraterna borde ha samma chans som alla andra. (Jag är nämligen av den tron att Sverige aldrig kommer göra dem till makthavare ändå). Men mina såna åsikter är väldigt provocerande och jag gör egentligen klokare i att hålla tyst och tänka mina konstiga tankar i mitt eget huvud. Fast trots allt vet jag att det är många som tänker som jag, bara det att det oftast är jag som är dum och också yttrar det. Tyvärr är jag sån, synd för mig.

Hoppas inte att någon blev jättearg på mig för detta nu. Visst, jag står för vad jag tycker, men jag är samtidigt inte ute efter att göra någon ledsen, vilket jag kanske gör när jag säger/skriver sånt här.

jao jao. jag vill se på film nu. grattis till bronset förresten, Tyskland. (inte för att jag bryr mig)