Varje år när första snön har fallit tänker jag så här;
Åh vad kul det ska bli att åka pulka!
Så bestämmer man en dag när man ska dra till backen och så gör man det. Man sätter på sig klädbylta efter klädbylta och om man är extra ambitiös fixar man även till lite chokladmjölk att ha med sig. Så ambitiös är visserligen inte jag, men varje år åker jag i alla fall pulka. Och varje år känner och tänker jag innerst inne samma sak..
Det är inte så roligt som jag intalar mig att det är.
Jag hatar mig själv för det.
Jag tänker; det är kallt och så får man ont, åtminstone nu på äldre dar. Jag tänker; det är inte så läskigt att jag behöver gallskrika hela vägen ner. Jag tänker; det är inte så kul att jag behöver gallskrika hela vägen ner. Jag tänker; nuförtiden är såna här saker alldeles för farliga, så jag måste nog bromsa lite med fötterna och kanske inte åka på ett led så som man brukade. Helt enkelt; det är inte så kul.
Ändå gör jag det varje år och säger att Det måste man, annars är det ju ingen riktig vinter.
Varför är jag sån?
Ps, jag åkte pulka idag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar