inte för att jag egentligen varken hinner eller orkar skriva

Jag är stressad och finner ingen inspiration någonstans just nu. Jag kom precis på att jag vill lämna tillbaka den viktigaste julklappen eftersom den inte kändes rätt, och det var ikväll jag skulle ha gett bort den. Hinner knappt lämna tillbaka den innan jag måste sticka till jobbet (slutar kvart över sju eller ännu senare ikväll, så hinner inte göra något efter heller!), men jag vill ju ersätta den med något förstås.. Fast vet inte vad.. Hatar mig själv just nu!

Jag som ville ge bort något minnesvärt till den jag tycker mest om i världen, helst något som till och med skulle överträffa förra årets julklapp - en Green Man-suit. Ni som har sett It's always sunny in Philadelphia alt. var på Emmaboda i år, ni vet vad en Green Man-suit är. Har nog aldrig lyckats så bra med en present, men nackdelen med det är att jag nu får värsta pressen på mig att hitta något minst lika bra, vilket jag verkligen inte har gjort.

När jag ska ge bort saker känner jag alltid, verkligen alltid, att jag vill köpa mycket dyrare saker än vad jag kan/bör. Jag överskrider alltid pristak som man har satt och jag blir typ irriterad när vissa inte kan tänka sig att lägga mer än en liten summa. Detta är helt sjukt, jag borde egentligen tycka att de som inte vill ge bort för så mycket pengar är duktiga som inte är lika prestationsinriktade och slösaktiga som jag. Men jag vill ju så gärna se att den jag ger bort presenten till blir uppriktigt glad! Och det betyder ofta i min värld stora presenter, även om det inte borde vara så. Man blir ofta glad för det lilla med, men då känner jag mig genast så begränsad, ja t ex om man har satt ett lågt pristak.

Det ska vara lite tanke bakom en present, men om man redan innan har bestämt sig för att det inte får kosta mer än si och så mycket, då blir det genast så fruktansvärt svårt. Man har liksom ingenting att välja på nästan, och jag brukar känna att jag bara köper nån skitsak om jag köper billigt. Och då känns det nästan onödigt att köpa något överhuvudtaget. Om det ändå inte är något som är kul att få alltså. Sen vet ju jag med att man kan hitta fina billiga saker, men hur ofta händer det? Det blir ju bara att man letar efter prislappar med låga priser istället för att kolla på vad det är för saker. För så mycket tankeverksamhet brukar det ju inte ligga bakom en enkel present.


JAJA.

Igår var det två herrar på rad som kom in i affären och frågade efter en tjock morgonrock som de båda skulle ge till sina respektive kvinnor. Jag visade Wallin-morgonrocken för båda, och det gav fullt utslag. Jag kände mig mycket nöjd då en sådan rock kostar sina pengar.
Jag bestämde mig också för att jag själv måste ha en, så jag beställde hem några till. Det var en nödvändighet. Kunde helt enkelt inte låta bli. Fattar inte hur jag tänkte egentligen, men vafan. Denna höst och vinter har ändå varit en investerartid med kameror och jackor och allt vad jag har köpt. Och en Sån morgonrock skulle väl definitivt vara en investering? Ja, så klart.

Lars Wallin-morgonrock = investering i mitt eget välbefinnande och stillande av shop-a-holicism.




Jag håller med Jon, jag har definitivt blivit en snobb.
Jävla Sova.

/E.